Nu tar jag vinter!

Sitter här i depån på A-torp o funderar på om jag ska köra hem idag, eller sova över en natt till. Skönt o slippa stressa hem kanske :)

Här är några bilder från helgen.

Lite suddig, men en bra bild.

A-torp närmar sig!

Tjoho!

Jag har fått en egen Fanklubb. Hittade den idag på Facebook :)
Det är ju få förunnat att få en sådan. Jag känner mig riktigt hedrad och stolt.

Inte säkert att alla kan gå in o kolla sidan, om ni inte är registrerade på www.Facebook.com

http://www.facebook.com/home.php#/group.php?gid=150703183473&ref=nf

Test!

Ska se hur det funkar o lägga upp ett litet videoklipp :)

Har precis plockat ner Tessan i småbitar, och satt på lite nytt smågodis.
Klippet är från när jag startar upp henne för första gången.

Småpyssel!

Under sista rejset, upptäckte jag att det drog lite otäckt mycket om min högra fot. Det var ngt som drog o slet i strumpan.

Fråga inte hur det blev såhär, men det är ganska spännande och känna att ngt naffsar en i tårna :)

I bästa Kajsa Varg anda, så tog jag tag i problemet. Som bara en fattig rejsförare kan göra. Tycker det blev ganska bra faktiskt.

Försmak!

Helgen bestod av både ett torrt, och ett MYCKET blött race,
Återkommer med mer när jag har torkat upp..

Rejs Falken Del II

Jäklar vad dålig jag är på att skriva rejsrapporter nu för tiden. På lördag är det dax för rejs igen, och jag har inte skrivit klart från förra gången.
Får skylla på mycket jobb, och lite skador som varit tvunget o tas hand om :)

... Jag knäpper hjälmen, tar på mig handskarna. Tessan står på tomgång och väntar på mig. Tommy har varmkört, kollat däckstryck, bensin m.m. Man känner sig ganska så priviligerad ändå, som har en "handyman" med sig i depån. Vet att många tittar avundsjukt på mig lite då och då. Det kan dom gott få göra.

Kliver på och väntar på den sedvanliga klappen på axeln, och några väl valda ord i farten av Mr.T

Fraserna kan lyda:

- Lycka till nu! (Boooring!)
- NU tar vi dom! (Känns lite som fotboll)
- Kom igen nu! ( nja!)
- Drog vi åt alla skruvarna? (inte bra)
- Nu j***r kör du, som att du hade stulit s***en (now we talking :)

Rullar sakta mot min startposition.
Kommer på mig själv med att jag faktiskt gillar hela den här proseduren kring själva starten. Hojar som varvas, visir som immar igen, folk som skruvar på sig, lukten av avgaser. Man kan faktiskt riktigt känna spänningen i luften. Faktiskt!

Just i detta tillfället, så finns det inget annat. Det är nu det gäller, det är nu man ska skörda frukten av allt hårt slit i garaget, och den tid man lagt ner på allt.
Och det är precis just nu, som man har chansen att täppa till käften på dom man retar sig på ;)

Den röda lampan tänds. Kopplar och lägger i 1:an.

Men va F*N nu? Märker att att kopplingen inte tar ordentligt. Hojen driver lite framåt, även att jag håller kopplingen intryckt. Trodde vi hade fått ordning på problemet innan, men tydligen inte. Inte mycket att välja på nu. Vilken sekund som helst kommer det bli grönt, och jag vill inte få till en tjuvstart. Bromsar samtidigt som jag varvar upp till ca.6000 varv. I samma stund blir det grönt.






Får till en riktig kanonstart (Jo då) Är uppe o precis påväg förbi ledet framför mig, när jag ska växla till 2:an. Meeen va faen nu då. Växlen vill inte gå i. Det händer ingenting.
Frikopplar en extra gång, men tappar då allt jag redan tjänat in.
Här blir det nu lite kaos i huvet. Har inte en aning vilken plats jag är på in i första böj. Lyckades till slut få i 2:an.

Hur ska jag göra nu? Ska jag bryta? Kopplingen funkar ju inte som den ska. Lugnade ner mig några meter. Vet ju att det går att växla upp utan koppling, så det är ju inget problem. Första varvet testade jag att köra på 3:an runt. Varvstoppet gick i några gånger, men lyckades nästan hänga på framförvarande. Problemet kom ut på rakan. Här var jag bara tvungen att växla upp.

Slutet av rakan består av en kraftig inbromsning i lätt nedförslut.
Lyckas inte växla ner. Kopplingen är helt död. Kommer in i chikanen med 4:an istället för 2:an.
Tessan protesterade både djupt och tungt. Utgången blev självklart katastrofal, men det funkade. Ett litet hopp började uppdaga sig. Jag hade inte blivit omkörd, och avståndet till dom framförvarande var inte så långt.

Självförtroendet stärktes, och jag förvånades över hur "bra" det gick att köra på bara 4:an varvet runt. Nu hade jag bra häng på framförvarande. På baksidan lyckades jag bromsa mig förbi och ta en placering. Lite längre fram började rygtavlan på Geir (en liten lustig Norrman) uppdaga sig.

Låg och jagade i några varv. Märkte att jag tog in på honom. Samtidigt försökte jag komma underfund med hur man skulle lyckas växla ner. Chikanen var ingen höjdare. Tappade mycket tid där. Men på resten av banan var det helt ok.

Helt plötsligt lyckades jag få i 3:an vid inbromsningen efter rakan. Tydligen så kunde man växla ner utan koppling (utan att det rasslar o så) Det var bara och hålla ett bestämt tryck på växelspaken under hela inbromsningen, och invänta rätt varvtal. Vilket infann sig precis i samma ögonblick som jag skulle slänga ner hojen i chikanen :)

Nu öppnades det helt nya dörrar. På nästa varv var jag i arslet på Geir, och jag bromsade om honom efter rakan. Hittade ett bra flyt, och tog upp jakten på nytt. Jag hade tappat mycket på framförvarande, men jag såg några lite längre bort.


Började känna mig lite sliten, men fick nya krafter när jag tog in mer o mer på dom. Jag hade inte en aning om vilken placering jag hade. Körde om ytterligare 1-2st (vilket skulle visa sig vara varvningar) Nu var jag riktigt trött, men försökte hålla tempot uppe. Såg mer folk framför mig, jag tog in på dom och fattade ingenting.

Som vanligt så är jag på ett eller annat sett, helt förvirrad inför målgången.
Antingen så har jag letat efter målflaggan i flera varv. Eller så är det som denna gången. Helt plötsligt så flaggas det av, och jag fattar nada. Hade vi kört 22 varv redan?
Dom borde ju veta vad dom håller på med, och dom framför mig verkar ju slå av på tempot oxå. Brukar vara ett säkert tecken.

Påvägen in i depån, så märkte jag hur trött jag verkligen var. Lite längre fram stod vännerna och vinkade och tog emot. Dom såg glada ut, och dom klappar mig på ryggen.

Just då! I just det ögonblicket kände jag mig som en vinnare.

Jag kom på 7:e plats. Hade hållt jämna varvtider under nästan hela rejset, och plockat in på 5e och 6e plats hela tiden. Avslutade med att sätta personbästa på ett av dom sista varven, och bli bästa B-förare igen.

Dom senaste 4 dagarna låg nu som ett töcken bakom mig. Det var som att luften gick ur mig. Rullgardinen drogs ner och jag blev helt igenom trött.... men riktigt glad och lycklig.


Tack alla ni stöttade mig på ett eller annat sätt. Tack!