fredag 13 november 2009
onsdag 11 november 2009
Tommys Corner II
Fredagens träning är över och första tävlingsdagen är här. Besiktningen är avklarad och det börjar dra ihop sig till kval.
Första säsongen man tävlar så handlar mycket om att lära sig banor, hitta fungerande rutiner samt
att lära sig att fokusera på vad som är viktigt just för stunden. Har man tävlat i någon annan sport så har man givetvis en viss erfarenhet från detta. Men att försöka köra så fort det bara går på en motorcykel samtidigt som 20-25 andra gör likadant runtomkring dig ger det en dimension till.
Peter hade kört väldigt mycket på fredagen och man kunde se att han var lite sliten. Jag tänkte att bara han kommer ut på kvalet så ordnar sig det nog. Han är ju inte här för att vinna utan för att lära.
Han började med att säga ”-Kval? Hur svårt kan det vara?”.
Alla mina varningsklockor ringde men samtidigt var jag inte överraskad. Hur kunde han veta hur mycket räv och rackarspel det låg bakom ett kval? Visst, man skall köra så fort det går på ett kval men det gäller att skapa sig utrymme för att få till ett felfritt varv också.
Jaja... Vi var inte där ännu. Om han nu skall lära sig den ädla konsten att framföra motordrivet fordon i svindlande hastigheter så får man börja längst ner på stegen. Hade jag börjat belamra han med en massa tips å tricks inför kvalet så hade nog hela korthuset rasat.
Bättre att bara åka ut där och se vad som hände. Det var inte världens bästa plan men just nu hade vi inte så mycket att jobba med.
Efter sedvanlig tankning och varmkörning så stiger Peter in på kontoret och far iväg ut på sitt första kval. Jag ställer mig lite oroligt i bandepån och hoppas på att han inte vurpar.
Kvalet har gått skapligt och jag är mest glad över att han inte kraschade.
Jag går bort till sekretariatet för att hämta kvaltiderna.
Plockar upp en lapp med tiderna lite slött och börjar promenera bort till depåboxen samtidigt som jag tittar på tiderna. Jag börjar längst ner på listan och förväntar mig att Peters namn skall dyka upp där. Eftersom jag inte ser Peters namn där nere så börjar mina ögon komma längre upp på listan.
Halvvägs upp tänker jag att jag måste han missat hans namn och börjar om.
Va fan...har dom inte fått nån tid på han?
Jag kopplade väl in transpondern?
Där är han...
Men..?
Tia??
Tjugofem startande och killen kvalar in som tia. Min första tanke är att konkurrensen inte var den starkaste. När jag sedan ser tiderna Peter och de övriga har kört på så blir jag positivt överraskad.
Tionde plats på gridden. Min hjärna börjar genast jobba på någon diffus strategi. Peter lallar omkring i depån och försöker verka oberörd. Han försöker intala sig själv och alla andra att
”-Jag är bara här för att lära mig. Jag ska åka ut på tävlingen och göra så gott jag kan och försöka ha skoj samtidigt..bla bla bla”
Hans ansikte säger: ”-JAAAAA!
När starten går och alla ska in in samma kurva brukar det bli en gnutta trångt. De som är tuffast och
lite brutala, brukar tjäna placeringar. Tjänade placeringar i starten är de billigaste omkörningar man kan göra på en tävling. De som kommer efteråt får man kämpa lite mer för.
Peters attityd säger mig att han kommer göra en hyfsad start men sedan när han ser in i första kurvan och inser att de som är runt honom också är på väg dit, då kommer han bara försöka ”överleva” första kurvan och gasa som fan på rakan.
Detta är en halvhyfsad tanke om du har trettio hästar mer än dina konkurrenter. Har du trettio hästar mindre så.....ja, ni förstår.
Mina desperata försök att trigga igång Peter med primitiva kommentarer som ”Nu jävlar...”, Om du ska krascha så är det nu..”, ”Släng in framhjulet och visa vem som bestämmer”.
Låt mig säga så här... Varje gång jag försökte få igång Peter så fick jag en blick som sa:
1.” LaLaLaLaLa.. Jag hör ingenting”
2.”Du är en gammal dinosaurie som uppenbarligen inte är den vassaste kniven i lådan, vadå slänga in framhjulet?”
3.”Han knarkar nog”
4.”Om jag bara håller med honom så låter han mig nog vara i fred...”
5.”Han försöker ta livet av mig!”
Mina försök ebbar ut i ett fånigt leende från oss båda...
När dom väl står där på startlinjen så försöker jag få ögonkontakt med Peter för att se hur spänd han är. Jag hade nog inte fått kontakt med honom om jag så hade haft en saftblandare på skallen och stått på styltor...
Starten går!
Som väntat exploderar luften i ett pottpuri av skrikande motorer. Jag sträcker mig över räcket för att se om Peter kan skapa sig något utrymme. Utrymme kanske inte är det bästa ordet för att beskriva vad som händer i första kurvan...
Jag småler lite för mig själv när jag tänker på vad som pågår i Peters huvud just i den stunden...
Efter några varv när pärlbandet av förare har sträckt ut sig, så har han tappat några placeringar från kvalet men under om omständigheterna är det fullt godkänt.
Framåt slutet av loppet ser det ut som om han ska spy när han kommer ut på startrakan. Jag gestikulerar ”BIT I IHOP!” så tydligt jag bara kan när han passerar. Jag inser att jag inte har någon talang för charader eftersom han ser ännu mer spyfärdig ut nästa varv.
I ett sista desperat försök att bidraga med lite positivt tänkande så ger jag han en ”tummen upp” när han passerar gången därpå. Efter passagen så slår det mig att han kanske bara såg en hand med ett finger(långt?) i luften.
Jag beslutar mig för att bara titta på resten av tävlingen.
Efter målgång och det sedvanliga ryggdunket i depån så börjar vi prata om tävlingen, då inser jag att han inte hade sett någonting av mina suspekta depåsignaler. (Puh!)
Han har inte sett någonting alls kommer vi fram till.
Tunnelseende var ordet..:-)
Att kunna genomföra sin första säsong och ta poäng i (nästan) varje tävling utan att vurpa är fullt godkänt med tanke på att det var blandat med A och B-förare. Vi bortser från denna lilla fadäsen på Kinnekulle där bromsoken lossnade. (Nej...jag var inte med den gången)
Jag är imponerad och stolt över hur Peter tacklat alla problem och frågeställningar som uppkommit under säsongen. Han har varit målmedveten och fokuserad hela tiden.
Bilen (aka trumpeten) har ett eget liv. Beviset för det är att den hatar mig innerligt. Den verkar uppföra sig någorlunda med ”husse” men när jag kommer i närheten så går larmet eller så slutar något att fungera i den spartanskt inredda bilen.
Till dess försvar kan sägas att jag har sovit som en kung i den hela säsongen.
Peter och jag har väl uppträtt som ett gift par ibland när vi har stått och gnabbat om någon meningsskiljaktighet.
Jag kan hetsa upp mig ibland över någon detalj som jag tycker Peter borde fokusera på, när han vill göra något annat.
Ibland glömmer jag av att det är han som skall köra och inte jag.
I slutändan är det Peter som slänger in framhjulet (läs bestämmer.)
Det är viktigt att den som kör har förtroende för de beslut som fattas i samband med racing.
Inget förtroende, inget bra resultat...
Jag ser redan fram emot nästa säsong, för då ska han upp på pallen...:-)
//The Dude
Första säsongen man tävlar så handlar mycket om att lära sig banor, hitta fungerande rutiner samt
att lära sig att fokusera på vad som är viktigt just för stunden. Har man tävlat i någon annan sport så har man givetvis en viss erfarenhet från detta. Men att försöka köra så fort det bara går på en motorcykel samtidigt som 20-25 andra gör likadant runtomkring dig ger det en dimension till.
Peter hade kört väldigt mycket på fredagen och man kunde se att han var lite sliten. Jag tänkte att bara han kommer ut på kvalet så ordnar sig det nog. Han är ju inte här för att vinna utan för att lära.
Han började med att säga ”-Kval? Hur svårt kan det vara?”.
Alla mina varningsklockor ringde men samtidigt var jag inte överraskad. Hur kunde han veta hur mycket räv och rackarspel det låg bakom ett kval? Visst, man skall köra så fort det går på ett kval men det gäller att skapa sig utrymme för att få till ett felfritt varv också.
Jaja... Vi var inte där ännu. Om han nu skall lära sig den ädla konsten att framföra motordrivet fordon i svindlande hastigheter så får man börja längst ner på stegen. Hade jag börjat belamra han med en massa tips å tricks inför kvalet så hade nog hela korthuset rasat.
Bättre att bara åka ut där och se vad som hände. Det var inte världens bästa plan men just nu hade vi inte så mycket att jobba med.
Efter sedvanlig tankning och varmkörning så stiger Peter in på kontoret och far iväg ut på sitt första kval. Jag ställer mig lite oroligt i bandepån och hoppas på att han inte vurpar.
Kvalet har gått skapligt och jag är mest glad över att han inte kraschade.
Jag går bort till sekretariatet för att hämta kvaltiderna.
Plockar upp en lapp med tiderna lite slött och börjar promenera bort till depåboxen samtidigt som jag tittar på tiderna. Jag börjar längst ner på listan och förväntar mig att Peters namn skall dyka upp där. Eftersom jag inte ser Peters namn där nere så börjar mina ögon komma längre upp på listan.
Halvvägs upp tänker jag att jag måste han missat hans namn och börjar om.
Va fan...har dom inte fått nån tid på han?
Jag kopplade väl in transpondern?
Där är han...
Men..?
Tia??
Tjugofem startande och killen kvalar in som tia. Min första tanke är att konkurrensen inte var den starkaste. När jag sedan ser tiderna Peter och de övriga har kört på så blir jag positivt överraskad.
Tionde plats på gridden. Min hjärna börjar genast jobba på någon diffus strategi. Peter lallar omkring i depån och försöker verka oberörd. Han försöker intala sig själv och alla andra att
”-Jag är bara här för att lära mig. Jag ska åka ut på tävlingen och göra så gott jag kan och försöka ha skoj samtidigt..bla bla bla”
Hans ansikte säger: ”-JAAAAA!
När starten går och alla ska in in samma kurva brukar det bli en gnutta trångt. De som är tuffast och
lite brutala, brukar tjäna placeringar. Tjänade placeringar i starten är de billigaste omkörningar man kan göra på en tävling. De som kommer efteråt får man kämpa lite mer för.
Peters attityd säger mig att han kommer göra en hyfsad start men sedan när han ser in i första kurvan och inser att de som är runt honom också är på väg dit, då kommer han bara försöka ”överleva” första kurvan och gasa som fan på rakan.
Detta är en halvhyfsad tanke om du har trettio hästar mer än dina konkurrenter. Har du trettio hästar mindre så.....ja, ni förstår.
Mina desperata försök att trigga igång Peter med primitiva kommentarer som ”Nu jävlar...”, Om du ska krascha så är det nu..”, ”Släng in framhjulet och visa vem som bestämmer”.
Låt mig säga så här... Varje gång jag försökte få igång Peter så fick jag en blick som sa:
1.” LaLaLaLaLa.. Jag hör ingenting”
2.”Du är en gammal dinosaurie som uppenbarligen inte är den vassaste kniven i lådan, vadå slänga in framhjulet?”
3.”Han knarkar nog”
4.”Om jag bara håller med honom så låter han mig nog vara i fred...”
5.”Han försöker ta livet av mig!”
Mina försök ebbar ut i ett fånigt leende från oss båda...
När dom väl står där på startlinjen så försöker jag få ögonkontakt med Peter för att se hur spänd han är. Jag hade nog inte fått kontakt med honom om jag så hade haft en saftblandare på skallen och stått på styltor...
Starten går!
Som väntat exploderar luften i ett pottpuri av skrikande motorer. Jag sträcker mig över räcket för att se om Peter kan skapa sig något utrymme. Utrymme kanske inte är det bästa ordet för att beskriva vad som händer i första kurvan...
Jag småler lite för mig själv när jag tänker på vad som pågår i Peters huvud just i den stunden...
Efter några varv när pärlbandet av förare har sträckt ut sig, så har han tappat några placeringar från kvalet men under om omständigheterna är det fullt godkänt.
Framåt slutet av loppet ser det ut som om han ska spy när han kommer ut på startrakan. Jag gestikulerar ”BIT I IHOP!” så tydligt jag bara kan när han passerar. Jag inser att jag inte har någon talang för charader eftersom han ser ännu mer spyfärdig ut nästa varv.
I ett sista desperat försök att bidraga med lite positivt tänkande så ger jag han en ”tummen upp” när han passerar gången därpå. Efter passagen så slår det mig att han kanske bara såg en hand med ett finger(långt?) i luften.
Jag beslutar mig för att bara titta på resten av tävlingen.
Efter målgång och det sedvanliga ryggdunket i depån så börjar vi prata om tävlingen, då inser jag att han inte hade sett någonting av mina suspekta depåsignaler. (Puh!)
Han har inte sett någonting alls kommer vi fram till.
Tunnelseende var ordet..:-)
Att kunna genomföra sin första säsong och ta poäng i (nästan) varje tävling utan att vurpa är fullt godkänt med tanke på att det var blandat med A och B-förare. Vi bortser från denna lilla fadäsen på Kinnekulle där bromsoken lossnade. (Nej...jag var inte med den gången)
Jag är imponerad och stolt över hur Peter tacklat alla problem och frågeställningar som uppkommit under säsongen. Han har varit målmedveten och fokuserad hela tiden.
Bilen (aka trumpeten) har ett eget liv. Beviset för det är att den hatar mig innerligt. Den verkar uppföra sig någorlunda med ”husse” men när jag kommer i närheten så går larmet eller så slutar något att fungera i den spartanskt inredda bilen.
Till dess försvar kan sägas att jag har sovit som en kung i den hela säsongen.
Peter och jag har väl uppträtt som ett gift par ibland när vi har stått och gnabbat om någon meningsskiljaktighet.
Jag kan hetsa upp mig ibland över någon detalj som jag tycker Peter borde fokusera på, när han vill göra något annat.
Ibland glömmer jag av att det är han som skall köra och inte jag.
I slutändan är det Peter som slänger in framhjulet (läs bestämmer.)
Det är viktigt att den som kör har förtroende för de beslut som fattas i samband med racing.
Inget förtroende, inget bra resultat...
Jag ser redan fram emot nästa säsong, för då ska han upp på pallen...:-)
//The Dude
tisdag 20 oktober 2009
Tommys Corner!
Rapport från depån
Del 1
Jag skall genast erkänna att när Peter pratade med mig om att han skulle ta licens och börja tävla, så tänkte jag, ”-Jaha... Ytterligare en gatåkare som tror att han kan köra fort”.
Denna rapport är med andra ord en lång ursäkt till Peter...
Peter frågade redan vi årsskiftet om jag hade lust att hänga på till nått race under säsongen.. Min första tanke var att säga nej men efter lite tjat blev jag övertygad om att det skulle bli roligt att se en depå igen, efter cirka 17 års frånvaro.
Första racet i Anderstorp närmade sig och jag tänkte att det är bäst att ta tjuren vid hornen.
Peter och jag hade en intensiv smskorrespondens sista veckan. Vad ska med? Hur mycket? Var ska vi sova? Vi rätade ut många frågetecken och när det väl var dags för avresedag så kände vi att allt var under kontroll.
Eftersom jag hade en viss erfarenhet på området så visste jag att vi var rökta...
Det första som händer är att Peters bil går sönder. I höjd med Borås så smäller det till i framvagnen
och bilen drar kraftigt åt höger vid inbromsning. Det första jag tänker är ”-Here we go again”.
Det var ju detta som fick mig att tröttna på att fara land och rike runt.
Trasiga transportmedel som skall lagas längs motorvägen, med långtradare som svischar förbi tre meter från benen( helst ska det regna också), konstant dåligt med pengar, ont i kroppen efter nån krasch, Hjärnskakningar, rasade växellådor, kraschade hojar samt en malande känsla att man är skyldig halva landet pengar...
Allting far runt i skallen, jag börjar tänka ut en plan för att stoppa honom från att uppleva ovanstående. Stoppa honom och vända bilen, köra tillbaka till stan och hyra en film eller nått. Kanske kunde vi spela MotoGP på Xboxen istället?
Om jag böjer mig fram och skallar han? Nej nej...han kör ju för fan bilen. Skit samma, bilen far väl av vägen när som helst ändå.
Peter avbryter mina ondsinta planer med att stanna bilen vid vägkanten. Vi stiger ut och tittar lite på framvagnen, eftersom vi inte ser nått allvarligt så pissar vi i diket och far sedan vidare. Det visade sig senare att vänster bromsskiva hade rostat av.
Väl framme i Anderstorp så börjar den sedvanliga ”mingelrundan”. Alla går omkring med ett leende på läpparna. Ny säsong, nya förhoppningar.
Tävlingen är inte förrän nästa dag men denna dag skall de sista pusselbitarna falla på plats inför säsongsstarten.
Vi hittar en plats i depån. Det är fri träning hela dagen och första passet har redan åkt ut. Vi gör en snabb avlastning av hoj och material.
Peter börjar ta på sig racerkostymen medan jag tankar och varmkör ”Tessan”.
Min lilla depression som uppenbarade sig i Borås börjar släppa. Alla de negativa tankar jag hade, börjar bytas ut mot en mer positiv känsla. Folk varmkör hojar runtomkring i depån, från banan hörs motorcyklar som varvas ut. Alla lukter och ljud gör att ”den lilla Djävulen” börjar vakna inombords.
Jag ser att Peter är lite spänd och vill bryta anspänningen genom att få honom att tänka på nått annat än spårval, apexpunkter m.m.
Ett sätt kan vara att försöka tänka på varför man håller på med det här. Man älskar att försöka kontrollera en motorcykel i svindlande hastigheter. Det är med andra ord jäkligt roligt att köra motorcykel!
”-Glöm inte att ha roligt nu.” säger jag till honom. När jag får en konstig blick tillbaka så vet jag att den kommentaren fastnade...
När det blir dags att ställa sig ute vid bandepån och glo på alla dessa som far omkring därute så är mina förväntningar på Peter inte speciellt stora. Min tanke är väl mest att mysa omkring i depån hela helgen, snacka om svunna tider och fotografera lite. Ju mer jag står i bandepån desto mer börjar jag titta på vad Peter sysslar med där ute.
Varför gör han si? Varför gör han så? Han tänker väl för fan inte...? ”-Det är som att se en nyfödd kalv ta sina första staplande steg”, tänker jag.
Jag pausar min upphetsning och inser att det inte är så farligt, förvisso ser det lite ”vingligt” ut men han tog ju faktiskt sin licens bara för någon månad sedan så allt är förlåtet...
Vi hade ett ”peptalk” i bilen ner (innan vi blev avbrutna av den trasiga bromsskivan) men jag märker att det finns en hel del att jobba på.
Efter första passet så tar vi ett snack om diverse ”problem”
På de efterföljande passen ser jag att till min stora överraskning att Peter verkligen försöker rätta till de saker vi hade pratat om i depån. Det som skiljer en blivande bra förare från en dålig dito är att kunna åka ut och fokusera på små detaljer. Vare sig det gäller på motorcykeln,sig själv eller något tekniskt parti på banan. Att kunna strukturera upp körningen och jobba på ett ”problem” i taget.
Vad många missar är just tålamodet med detaljer. Att kunna slappna av och inte kämpa emot, att våga köra lite långsammare i vissa partier för att koncentrera sig på just det ”problem” som gäller för det träningspasset.
Här gör de flesta misstaget att ha en alldeles för diffus plan(vilket oftast bara är att försöka köra fort) när de åker ut. De glömmer av allt när första bästa konkurrent kommer och kör förbi dom.
”- Jag måste köra fortare..!”, ”-Jag ska bromsa skitsent efter rakan!”...typ.
Desto mer man kämpar emot (jag måste köra fortare-attityden) desto värre blir det. Utvecklingen avstannar och kraschbudgeten börjar bli ansträngd.
Avslappnad, bra plan och stort fokus ger bra kvalitet på träningspassen.
Peter håller sig till sin plan vilket tyder på en mognad och talang. Att ha någon vid sidan av banan som kommer med råd kan kanske upplevas som lyxigt men kan man inte omsätta det till praktik så är råden meninglösa. Talangen sitter på motorcykeln, den står inte inte depån...
- Undra hur bra han kan bli? Tänker jag när han passerar depårakan på det sista passet för dagen.
Det är här jag börjar blir intresserad...
Del 1
Jag skall genast erkänna att när Peter pratade med mig om att han skulle ta licens och börja tävla, så tänkte jag, ”-Jaha... Ytterligare en gatåkare som tror att han kan köra fort”.
Denna rapport är med andra ord en lång ursäkt till Peter...
Peter frågade redan vi årsskiftet om jag hade lust att hänga på till nått race under säsongen.. Min första tanke var att säga nej men efter lite tjat blev jag övertygad om att det skulle bli roligt att se en depå igen, efter cirka 17 års frånvaro.
Första racet i Anderstorp närmade sig och jag tänkte att det är bäst att ta tjuren vid hornen.
Peter och jag hade en intensiv smskorrespondens sista veckan. Vad ska med? Hur mycket? Var ska vi sova? Vi rätade ut många frågetecken och när det väl var dags för avresedag så kände vi att allt var under kontroll.
Eftersom jag hade en viss erfarenhet på området så visste jag att vi var rökta...
Det första som händer är att Peters bil går sönder. I höjd med Borås så smäller det till i framvagnen
och bilen drar kraftigt åt höger vid inbromsning. Det första jag tänker är ”-Here we go again”.
Det var ju detta som fick mig att tröttna på att fara land och rike runt.
Trasiga transportmedel som skall lagas längs motorvägen, med långtradare som svischar förbi tre meter från benen( helst ska det regna också), konstant dåligt med pengar, ont i kroppen efter nån krasch, Hjärnskakningar, rasade växellådor, kraschade hojar samt en malande känsla att man är skyldig halva landet pengar...
Allting far runt i skallen, jag börjar tänka ut en plan för att stoppa honom från att uppleva ovanstående. Stoppa honom och vända bilen, köra tillbaka till stan och hyra en film eller nått. Kanske kunde vi spela MotoGP på Xboxen istället?
Om jag böjer mig fram och skallar han? Nej nej...han kör ju för fan bilen. Skit samma, bilen far väl av vägen när som helst ändå.
Peter avbryter mina ondsinta planer med att stanna bilen vid vägkanten. Vi stiger ut och tittar lite på framvagnen, eftersom vi inte ser nått allvarligt så pissar vi i diket och far sedan vidare. Det visade sig senare att vänster bromsskiva hade rostat av.
Väl framme i Anderstorp så börjar den sedvanliga ”mingelrundan”. Alla går omkring med ett leende på läpparna. Ny säsong, nya förhoppningar.
Tävlingen är inte förrän nästa dag men denna dag skall de sista pusselbitarna falla på plats inför säsongsstarten.
Vi hittar en plats i depån. Det är fri träning hela dagen och första passet har redan åkt ut. Vi gör en snabb avlastning av hoj och material.
Peter börjar ta på sig racerkostymen medan jag tankar och varmkör ”Tessan”.
Min lilla depression som uppenbarade sig i Borås börjar släppa. Alla de negativa tankar jag hade, börjar bytas ut mot en mer positiv känsla. Folk varmkör hojar runtomkring i depån, från banan hörs motorcyklar som varvas ut. Alla lukter och ljud gör att ”den lilla Djävulen” börjar vakna inombords.
Jag ser att Peter är lite spänd och vill bryta anspänningen genom att få honom att tänka på nått annat än spårval, apexpunkter m.m.
Ett sätt kan vara att försöka tänka på varför man håller på med det här. Man älskar att försöka kontrollera en motorcykel i svindlande hastigheter. Det är med andra ord jäkligt roligt att köra motorcykel!
”-Glöm inte att ha roligt nu.” säger jag till honom. När jag får en konstig blick tillbaka så vet jag att den kommentaren fastnade...
När det blir dags att ställa sig ute vid bandepån och glo på alla dessa som far omkring därute så är mina förväntningar på Peter inte speciellt stora. Min tanke är väl mest att mysa omkring i depån hela helgen, snacka om svunna tider och fotografera lite. Ju mer jag står i bandepån desto mer börjar jag titta på vad Peter sysslar med där ute.
Varför gör han si? Varför gör han så? Han tänker väl för fan inte...? ”-Det är som att se en nyfödd kalv ta sina första staplande steg”, tänker jag.
Jag pausar min upphetsning och inser att det inte är så farligt, förvisso ser det lite ”vingligt” ut men han tog ju faktiskt sin licens bara för någon månad sedan så allt är förlåtet...
Vi hade ett ”peptalk” i bilen ner (innan vi blev avbrutna av den trasiga bromsskivan) men jag märker att det finns en hel del att jobba på.
Efter första passet så tar vi ett snack om diverse ”problem”
På de efterföljande passen ser jag att till min stora överraskning att Peter verkligen försöker rätta till de saker vi hade pratat om i depån. Det som skiljer en blivande bra förare från en dålig dito är att kunna åka ut och fokusera på små detaljer. Vare sig det gäller på motorcykeln,sig själv eller något tekniskt parti på banan. Att kunna strukturera upp körningen och jobba på ett ”problem” i taget.
Vad många missar är just tålamodet med detaljer. Att kunna slappna av och inte kämpa emot, att våga köra lite långsammare i vissa partier för att koncentrera sig på just det ”problem” som gäller för det träningspasset.
Här gör de flesta misstaget att ha en alldeles för diffus plan(vilket oftast bara är att försöka köra fort) när de åker ut. De glömmer av allt när första bästa konkurrent kommer och kör förbi dom.
”- Jag måste köra fortare..!”, ”-Jag ska bromsa skitsent efter rakan!”...typ.
Desto mer man kämpar emot (jag måste köra fortare-attityden) desto värre blir det. Utvecklingen avstannar och kraschbudgeten börjar bli ansträngd.
Avslappnad, bra plan och stort fokus ger bra kvalitet på träningspassen.
Peter håller sig till sin plan vilket tyder på en mognad och talang. Att ha någon vid sidan av banan som kommer med råd kan kanske upplevas som lyxigt men kan man inte omsätta det till praktik så är råden meninglösa. Talangen sitter på motorcykeln, den står inte inte depån...
- Undra hur bra han kan bli? Tänker jag när han passerar depårakan på det sista passet för dagen.
Det är här jag börjar blir intresserad...
fredag 16 oktober 2009
Levnadstecken!
Jo jag lever!
Har dock inte vart en sekund i garaget sedan sista rejset. Har varit så skönt att inte tänka på det överhuvudtaget. Bara ta det lugnt och inte behöva känna att man måste.
Men snart är det dax att plocka ner Tessan igen. Fick några komplikationer under det sista rejset på A-torp.
Ska innom kort försöka skriva ihop en season review. Tommy har oxå hotat med att skriva lite om hur han har upplevt säsongen :) Ska bli kul att läsa!
Ha dé
Har dock inte vart en sekund i garaget sedan sista rejset. Har varit så skönt att inte tänka på det överhuvudtaget. Bara ta det lugnt och inte behöva känna att man måste.
Men snart är det dax att plocka ner Tessan igen. Fick några komplikationer under det sista rejset på A-torp.
Ska innom kort försöka skriva ihop en season review. Tommy har oxå hotat med att skriva lite om hur han har upplevt säsongen :) Ska bli kul att läsa!
Ha dé
lördag 26 september 2009
Nu tar jag vinter!
Sitter här i depån på A-torp o funderar på om jag ska köra hem idag, eller sova över en natt till. Skönt o slippa stressa hem kanske :)
Här är några bilder från helgen.
Lite suddig, men en bra bild.
söndag 20 september 2009
A-torp närmar sig!
Tjoho!
Jag har fått en egen Fanklubb. Hittade den idag på Facebook :)
Det är ju få förunnat att få en sådan. Jag känner mig riktigt hedrad och stolt.
Inte säkert att alla kan gå in o kolla sidan, om ni inte är registrerade på www.Facebook.com
http://www.facebook.com/home.php#/group.php?gid=150703183473&ref=nf
Jag har fått en egen Fanklubb. Hittade den idag på Facebook :)
Det är ju få förunnat att få en sådan. Jag känner mig riktigt hedrad och stolt.
Inte säkert att alla kan gå in o kolla sidan, om ni inte är registrerade på www.Facebook.com
http://www.facebook.com/home.php#/group.php?gid=150703183473&ref=nf
fredag 18 september 2009
Test!
Ska se hur det funkar o lägga upp ett litet videoklipp :)
Har precis plockat ner Tessan i småbitar, och satt på lite nytt smågodis.
Klippet är från när jag startar upp henne för första gången.
Har precis plockat ner Tessan i småbitar, och satt på lite nytt smågodis.
Klippet är från när jag startar upp henne för första gången.
söndag 13 september 2009
Småpyssel!
Under sista rejset, upptäckte jag att det drog lite otäckt mycket om min högra fot. Det var ngt som drog o slet i strumpan.
Fråga inte hur det blev såhär, men det är ganska spännande och känna att ngt naffsar en i tårna :)
I bästa Kajsa Varg anda, så tog jag tag i problemet. Som bara en fattig rejsförare kan göra. Tycker det blev ganska bra faktiskt.
söndag 6 september 2009
Försmak!
Helgen bestod av både ett torrt, och ett MYCKET blött race,
Återkommer med mer när jag har torkat upp..
Återkommer med mer när jag har torkat upp..
torsdag 3 september 2009
Rejs Falken Del II
Jäklar vad dålig jag är på att skriva rejsrapporter nu för tiden. På lördag är det dax för rejs igen, och jag har inte skrivit klart från förra gången.
Får skylla på mycket jobb, och lite skador som varit tvunget o tas hand om :)
... Jag knäpper hjälmen, tar på mig handskarna. Tessan står på tomgång och väntar på mig. Tommy har varmkört, kollat däckstryck, bensin m.m. Man känner sig ganska så priviligerad ändå, som har en "handyman" med sig i depån. Vet att många tittar avundsjukt på mig lite då och då. Det kan dom gott få göra.
Kliver på och väntar på den sedvanliga klappen på axeln, och några väl valda ord i farten av Mr.T
Fraserna kan lyda:
- Lycka till nu! (Boooring!)
- NU tar vi dom! (Känns lite som fotboll)
- Kom igen nu! ( nja!)
- Drog vi åt alla skruvarna? (inte bra)
- Nu j***r kör du, som att du hade stulit s***en (now we talking :)
Rullar sakta mot min startposition.
Kommer på mig själv med att jag faktiskt gillar hela den här proseduren kring själva starten. Hojar som varvas, visir som immar igen, folk som skruvar på sig, lukten av avgaser. Man kan faktiskt riktigt känna spänningen i luften. Faktiskt!
Just i detta tillfället, så finns det inget annat. Det är nu det gäller, det är nu man ska skörda frukten av allt hårt slit i garaget, och den tid man lagt ner på allt.
Och det är precis just nu, som man har chansen att täppa till käften på dom man retar sig på ;)
Den röda lampan tänds. Kopplar och lägger i 1:an.
Men va F*N nu? Märker att att kopplingen inte tar ordentligt. Hojen driver lite framåt, även att jag håller kopplingen intryckt. Trodde vi hade fått ordning på problemet innan, men tydligen inte. Inte mycket att välja på nu. Vilken sekund som helst kommer det bli grönt, och jag vill inte få till en tjuvstart. Bromsar samtidigt som jag varvar upp till ca.6000 varv. I samma stund blir det grönt.
.jpg)
Får till en riktig kanonstart (Jo då) Är uppe o precis påväg förbi ledet framför mig, när jag ska växla till 2:an. Meeen va faen nu då. Växlen vill inte gå i. Det händer ingenting.
Frikopplar en extra gång, men tappar då allt jag redan tjänat in.
Här blir det nu lite kaos i huvet. Har inte en aning vilken plats jag är på in i första böj. Lyckades till slut få i 2:an.
Hur ska jag göra nu? Ska jag bryta? Kopplingen funkar ju inte som den ska. Lugnade ner mig några meter. Vet ju att det går att växla upp utan koppling, så det är ju inget problem. Första varvet testade jag att köra på 3:an runt. Varvstoppet gick i några gånger, men lyckades nästan hänga på framförvarande. Problemet kom ut på rakan. Här var jag bara tvungen att växla upp.
Slutet av rakan består av en kraftig inbromsning i lätt nedförslut.
Lyckas inte växla ner. Kopplingen är helt död. Kommer in i chikanen med 4:an istället för 2:an.
Tessan protesterade både djupt och tungt. Utgången blev självklart katastrofal, men det funkade. Ett litet hopp började uppdaga sig. Jag hade inte blivit omkörd, och avståndet till dom framförvarande var inte så långt.
Självförtroendet stärktes, och jag förvånades över hur "bra" det gick att köra på bara 4:an varvet runt. Nu hade jag bra häng på framförvarande. På baksidan lyckades jag bromsa mig förbi och ta en placering. Lite längre fram började rygtavlan på Geir (en liten lustig Norrman) uppdaga sig.
Låg och jagade i några varv. Märkte att jag tog in på honom. Samtidigt försökte jag komma underfund med hur man skulle lyckas växla ner. Chikanen var ingen höjdare. Tappade mycket tid där. Men på resten av banan var det helt ok.
Helt plötsligt lyckades jag få i 3:an vid inbromsningen efter rakan. Tydligen så kunde man växla ner utan koppling (utan att det rasslar o så) Det var bara och hålla ett bestämt tryck på växelspaken under hela inbromsningen, och invänta rätt varvtal. Vilket infann sig precis i samma ögonblick som jag skulle slänga ner hojen i chikanen :)
Nu öppnades det helt nya dörrar. På nästa varv var jag i arslet på Geir, och jag bromsade om honom efter rakan. Hittade ett bra flyt, och tog upp jakten på nytt. Jag hade tappat mycket på framförvarande, men jag såg några lite längre bort.
Började känna mig lite sliten, men fick nya krafter när jag tog in mer o mer på dom. Jag hade inte en aning om vilken placering jag hade. Körde om ytterligare 1-2st (vilket skulle visa sig vara varvningar) Nu var jag riktigt trött, men försökte hålla tempot uppe. Såg mer folk framför mig, jag tog in på dom och fattade ingenting.
Som vanligt så är jag på ett eller annat sett, helt förvirrad inför målgången.
Antingen så har jag letat efter målflaggan i flera varv. Eller så är det som denna gången. Helt plötsligt så flaggas det av, och jag fattar nada. Hade vi kört 22 varv redan?
Dom borde ju veta vad dom håller på med, och dom framför mig verkar ju slå av på tempot oxå. Brukar vara ett säkert tecken.
Påvägen in i depån, så märkte jag hur trött jag verkligen var. Lite längre fram stod vännerna och vinkade och tog emot. Dom såg glada ut, och dom klappar mig på ryggen.
Just då! I just det ögonblicket kände jag mig som en vinnare.
Jag kom på 7:e plats. Hade hållt jämna varvtider under nästan hela rejset, och plockat in på 5e och 6e plats hela tiden. Avslutade med att sätta personbästa på ett av dom sista varven, och bli bästa B-förare igen.
Dom senaste 4 dagarna låg nu som ett töcken bakom mig. Det var som att luften gick ur mig. Rullgardinen drogs ner och jag blev helt igenom trött.... men riktigt glad och lycklig.
Tack alla ni stöttade mig på ett eller annat sätt. Tack!
Får skylla på mycket jobb, och lite skador som varit tvunget o tas hand om :)
... Jag knäpper hjälmen, tar på mig handskarna. Tessan står på tomgång och väntar på mig. Tommy har varmkört, kollat däckstryck, bensin m.m. Man känner sig ganska så priviligerad ändå, som har en "handyman" med sig i depån. Vet att många tittar avundsjukt på mig lite då och då. Det kan dom gott få göra.
Kliver på och väntar på den sedvanliga klappen på axeln, och några väl valda ord i farten av Mr.T
Fraserna kan lyda:
- Lycka till nu! (Boooring!)
- NU tar vi dom! (Känns lite som fotboll)
- Kom igen nu! ( nja!)
- Drog vi åt alla skruvarna? (inte bra)
- Nu j***r kör du, som att du hade stulit s***en (now we talking :)
Rullar sakta mot min startposition.
Kommer på mig själv med att jag faktiskt gillar hela den här proseduren kring själva starten. Hojar som varvas, visir som immar igen, folk som skruvar på sig, lukten av avgaser. Man kan faktiskt riktigt känna spänningen i luften. Faktiskt!
Just i detta tillfället, så finns det inget annat. Det är nu det gäller, det är nu man ska skörda frukten av allt hårt slit i garaget, och den tid man lagt ner på allt.
Och det är precis just nu, som man har chansen att täppa till käften på dom man retar sig på ;)
Den röda lampan tänds. Kopplar och lägger i 1:an.
Men va F*N nu? Märker att att kopplingen inte tar ordentligt. Hojen driver lite framåt, även att jag håller kopplingen intryckt. Trodde vi hade fått ordning på problemet innan, men tydligen inte. Inte mycket att välja på nu. Vilken sekund som helst kommer det bli grönt, och jag vill inte få till en tjuvstart. Bromsar samtidigt som jag varvar upp till ca.6000 varv. I samma stund blir det grönt.
.jpg)
Får till en riktig kanonstart (Jo då) Är uppe o precis påväg förbi ledet framför mig, när jag ska växla till 2:an. Meeen va faen nu då. Växlen vill inte gå i. Det händer ingenting.
Frikopplar en extra gång, men tappar då allt jag redan tjänat in.
Här blir det nu lite kaos i huvet. Har inte en aning vilken plats jag är på in i första böj. Lyckades till slut få i 2:an.
Hur ska jag göra nu? Ska jag bryta? Kopplingen funkar ju inte som den ska. Lugnade ner mig några meter. Vet ju att det går att växla upp utan koppling, så det är ju inget problem. Första varvet testade jag att köra på 3:an runt. Varvstoppet gick i några gånger, men lyckades nästan hänga på framförvarande. Problemet kom ut på rakan. Här var jag bara tvungen att växla upp.
Slutet av rakan består av en kraftig inbromsning i lätt nedförslut.
Lyckas inte växla ner. Kopplingen är helt död. Kommer in i chikanen med 4:an istället för 2:an.
Tessan protesterade både djupt och tungt. Utgången blev självklart katastrofal, men det funkade. Ett litet hopp började uppdaga sig. Jag hade inte blivit omkörd, och avståndet till dom framförvarande var inte så långt.
Självförtroendet stärktes, och jag förvånades över hur "bra" det gick att köra på bara 4:an varvet runt. Nu hade jag bra häng på framförvarande. På baksidan lyckades jag bromsa mig förbi och ta en placering. Lite längre fram började rygtavlan på Geir (en liten lustig Norrman) uppdaga sig.
Låg och jagade i några varv. Märkte att jag tog in på honom. Samtidigt försökte jag komma underfund med hur man skulle lyckas växla ner. Chikanen var ingen höjdare. Tappade mycket tid där. Men på resten av banan var det helt ok.
Helt plötsligt lyckades jag få i 3:an vid inbromsningen efter rakan. Tydligen så kunde man växla ner utan koppling (utan att det rasslar o så) Det var bara och hålla ett bestämt tryck på växelspaken under hela inbromsningen, och invänta rätt varvtal. Vilket infann sig precis i samma ögonblick som jag skulle slänga ner hojen i chikanen :)
Nu öppnades det helt nya dörrar. På nästa varv var jag i arslet på Geir, och jag bromsade om honom efter rakan. Hittade ett bra flyt, och tog upp jakten på nytt. Jag hade tappat mycket på framförvarande, men jag såg några lite längre bort.
Började känna mig lite sliten, men fick nya krafter när jag tog in mer o mer på dom. Jag hade inte en aning om vilken placering jag hade. Körde om ytterligare 1-2st (vilket skulle visa sig vara varvningar) Nu var jag riktigt trött, men försökte hålla tempot uppe. Såg mer folk framför mig, jag tog in på dom och fattade ingenting.
Som vanligt så är jag på ett eller annat sett, helt förvirrad inför målgången.
Antingen så har jag letat efter målflaggan i flera varv. Eller så är det som denna gången. Helt plötsligt så flaggas det av, och jag fattar nada. Hade vi kört 22 varv redan?
Dom borde ju veta vad dom håller på med, och dom framför mig verkar ju slå av på tempot oxå. Brukar vara ett säkert tecken.
Påvägen in i depån, så märkte jag hur trött jag verkligen var. Lite längre fram stod vännerna och vinkade och tog emot. Dom såg glada ut, och dom klappar mig på ryggen.
Just då! I just det ögonblicket kände jag mig som en vinnare.
Jag kom på 7:e plats. Hade hållt jämna varvtider under nästan hela rejset, och plockat in på 5e och 6e plats hela tiden. Avslutade med att sätta personbästa på ett av dom sista varven, och bli bästa B-förare igen.
Dom senaste 4 dagarna låg nu som ett töcken bakom mig. Det var som att luften gick ur mig. Rullgardinen drogs ner och jag blev helt igenom trött.... men riktigt glad och lycklig.
Tack alla ni stöttade mig på ett eller annat sätt. Tack!
fredag 28 augusti 2009
Rejs Falken!
Efter två långa och slitiga dagar, så var äntligen Tessan på fötter igen. Hon hade fått nygamla kläder, och lite bättre begagnade delar.
Stod sent på torsdagskvällen och bara glodde rakt ut i tomma intet. Hade kollat allt på hojen säkert 10ggr. Hoppades att jag inte hade glömt ngt.
Hon hade 2 hjul, och hon startade så fint. Bestämde mig för att det fick räcka för att övertyga mig om att allt var ok.
Var trött som en gnu, efter några dåliga nätter. Så fort jag vände mig om i sömnen, så gjorde revbenen sig påminda. Hade iaf inte svårt att somna, och jag var riktigt nöjd med att vi var startklara inför helgen.
Fredag.
Tommy kom och hjälpte mig att lasta in sakerna i bussen. Han hade fortfarande inte tröttnat på att följa med. Ingen var gladare än jag förstås. Kändes som att jag kunde behöva all hjälp jag kunde få denna helgen.
Några dagar tidigare, så hade Tommy hotat med att hålla föreläsning om kurvteknik. Nu satt vi där i bussen, och jag väntade på att jag skulle få skavsår i öronen.
Nähä!
Istället satt han bara där, och pillade med sin nya flashiga iPhone. Fick till slut påminna honom om vad han hade hotat med. Lite smått besvärad tittade han på mig, och tog ett djupt andetag. När han väl kom igång så rullade det på som bara faen. Likaså gjorde milen.
Väl framme så flyttade vi in i den lilla depåboxen, som vi skulle ha under helgen. Alla grejorna hittade sin plats, och jag började byta om för att bege mig ut på kvällsträningen.
Vi hade bestämt att jag skulle ta det riktigt lugnt, och bara testa alla grejorna. Var lite osäker på hur bromsarna m.m skulle fungera. Dom hade fått sig en ganska så omild behandlig vid vurpan.
Allt kändes faktiskt riktigt bra med hojen. Allt funkade som det skulle. Tog det ändå ganska lugnt, och försökte finslipa lite spårval. Kroppen var riktigt stel och sliten, men det glömde man ganska fort när man väl var ute o körde.
Nöjda med kvällen så bäddade vi ner oss i Trumpeten, och siktade in oss på kvalet och rejset dagen efter. Själv var jag riktigt nöjd med att allt verkade fungera. Kröp ner under täcket, och körde banan i minnet varv efter varv, försökte finslipa spåren... plötsligt stod John Blund och vinkade i depån...
Lördag.
Var vaken när klockan ringde. Hade sovit som skit under natten. Glädjande nog så hade Tommy som vanligt, sovit oförskämt bra istället.
Han hade en gång sagt, att man skull kunna släpa ut honom i sovsäcken från bussen, utan att han skulle vakna.
Satt där sömndrucken, och blev faktiskt riktigt sugen, på att anta utmaningen tills nästa gång.
Kvalet började närma sig. Stel som bara en 38-åring kan vara efter en liten vurpa. Vaggade jag fram och tillbaka. Försökte få liv i kropp och själ.
Jag var trött, men jäkligt taggad och sugen på att få komma ut och köra.
Denna gången hade vi inte snackat så mycket taktik. Utan jag fick känna efter lite hur det kändes helt enkelt. Viktigaste var att jag fick förtroende for hojen igen. För att sedan försöka lägga ngt ok varv mot slutet kanske.
Sagt och gjort. Allt gick riktigt bra efter omständigheterna. Hade lite problem med kopplingen, men kände att jag hade förtroende för sakerna. Tiderna vart helt ok. Inte personbästa, men det räckte till en 9:e plats i startledet av 22 startande. Var faktiskt riktigt nöjd med det.
Hade satt på nya däck inför kvalet, men vi var tvugna att vända på det innan rejset. hade lyckats få med mig ett soft däck istället för medium. Hade således inga problem med greppet, men det höll därefter riktigt dåligt.
Luftade även kopplingen, för den hade betett sig lite konstigt på kvalet. Hittade inga konstigheter. Utan den kändes helt ok nu.
Började bli riktigt hängig. Tvingade i mig lite mat och dricka. För att sedan försöka ta igen lite förlorad sömn. Låg där och försökte somna till Endurance-gängens brötande ute på banan.
Funderade på om jag verkligen skulle orka hela rejsdistansen. Det var längesedan jag hade känt mig såhär trött. Mentalt var jag riktigt laddad, men kroppen var deppig.
Tommy skakade liv i mig, och påminde mig om att det var dax för lite rejsing snart. Masade mig upp och fick se att Micke, Mårten och min lille gudson Sam var på besök. Kul!
Fick lite nya krafter, och jag ryckte upp mig.
Nu jäklar skulle det rejsas :)
Stod sent på torsdagskvällen och bara glodde rakt ut i tomma intet. Hade kollat allt på hojen säkert 10ggr. Hoppades att jag inte hade glömt ngt.
Hon hade 2 hjul, och hon startade så fint. Bestämde mig för att det fick räcka för att övertyga mig om att allt var ok.
Var trött som en gnu, efter några dåliga nätter. Så fort jag vände mig om i sömnen, så gjorde revbenen sig påminda. Hade iaf inte svårt att somna, och jag var riktigt nöjd med att vi var startklara inför helgen.
Fredag.
Tommy kom och hjälpte mig att lasta in sakerna i bussen. Han hade fortfarande inte tröttnat på att följa med. Ingen var gladare än jag förstås. Kändes som att jag kunde behöva all hjälp jag kunde få denna helgen.
Några dagar tidigare, så hade Tommy hotat med att hålla föreläsning om kurvteknik. Nu satt vi där i bussen, och jag väntade på att jag skulle få skavsår i öronen.
Nähä!
Istället satt han bara där, och pillade med sin nya flashiga iPhone. Fick till slut påminna honom om vad han hade hotat med. Lite smått besvärad tittade han på mig, och tog ett djupt andetag. När han väl kom igång så rullade det på som bara faen. Likaså gjorde milen.
Väl framme så flyttade vi in i den lilla depåboxen, som vi skulle ha under helgen. Alla grejorna hittade sin plats, och jag började byta om för att bege mig ut på kvällsträningen.
Vi hade bestämt att jag skulle ta det riktigt lugnt, och bara testa alla grejorna. Var lite osäker på hur bromsarna m.m skulle fungera. Dom hade fått sig en ganska så omild behandlig vid vurpan.
Allt kändes faktiskt riktigt bra med hojen. Allt funkade som det skulle. Tog det ändå ganska lugnt, och försökte finslipa lite spårval. Kroppen var riktigt stel och sliten, men det glömde man ganska fort när man väl var ute o körde.
Nöjda med kvällen så bäddade vi ner oss i Trumpeten, och siktade in oss på kvalet och rejset dagen efter. Själv var jag riktigt nöjd med att allt verkade fungera. Kröp ner under täcket, och körde banan i minnet varv efter varv, försökte finslipa spåren... plötsligt stod John Blund och vinkade i depån...
Lördag.
Var vaken när klockan ringde. Hade sovit som skit under natten. Glädjande nog så hade Tommy som vanligt, sovit oförskämt bra istället.
Han hade en gång sagt, att man skull kunna släpa ut honom i sovsäcken från bussen, utan att han skulle vakna.
Satt där sömndrucken, och blev faktiskt riktigt sugen, på att anta utmaningen tills nästa gång.
Kvalet började närma sig. Stel som bara en 38-åring kan vara efter en liten vurpa. Vaggade jag fram och tillbaka. Försökte få liv i kropp och själ.
Jag var trött, men jäkligt taggad och sugen på att få komma ut och köra.
Denna gången hade vi inte snackat så mycket taktik. Utan jag fick känna efter lite hur det kändes helt enkelt. Viktigaste var att jag fick förtroende for hojen igen. För att sedan försöka lägga ngt ok varv mot slutet kanske.
Sagt och gjort. Allt gick riktigt bra efter omständigheterna. Hade lite problem med kopplingen, men kände att jag hade förtroende för sakerna. Tiderna vart helt ok. Inte personbästa, men det räckte till en 9:e plats i startledet av 22 startande. Var faktiskt riktigt nöjd med det.
Hade satt på nya däck inför kvalet, men vi var tvugna att vända på det innan rejset. hade lyckats få med mig ett soft däck istället för medium. Hade således inga problem med greppet, men det höll därefter riktigt dåligt.
Luftade även kopplingen, för den hade betett sig lite konstigt på kvalet. Hittade inga konstigheter. Utan den kändes helt ok nu.
Började bli riktigt hängig. Tvingade i mig lite mat och dricka. För att sedan försöka ta igen lite förlorad sömn. Låg där och försökte somna till Endurance-gängens brötande ute på banan.
Funderade på om jag verkligen skulle orka hela rejsdistansen. Det var längesedan jag hade känt mig såhär trött. Mentalt var jag riktigt laddad, men kroppen var deppig.
Tommy skakade liv i mig, och påminde mig om att det var dax för lite rejsing snart. Masade mig upp och fick se att Micke, Mårten och min lille gudson Sam var på besök. Kul!
Fick lite nya krafter, och jag ryckte upp mig.
Nu jäklar skulle det rejsas :)
tisdag 11 augusti 2009
Svammel II
Om man nu bestämmer sig för att klota, så ska man göra det på en Ducceklubben-körning.
Här finns all hjälp man kan tänkas få. Folk sitter inne med kunskap, och framförallt reservdelar :-)
Kan nästan tro att det finns en liten sub-klubb innom klubben. Den skulle kunna heta Hamster-klubben. Vissa har en förkärlek till att samla på sig allt möjligt, när det gäller delar o tillbehör. Vilket gör det klart mycket enklare för en klant som mig.
En timma efter kraschen så hade jag en ny kylare, och höger motorkåpa som hade spruckit. Det andra vanliga krafset som brukar gå sönder, som tex bromsgrepp, fotpinnar, styrhalvor och kåpor m.m. hade jag sen innan liggandes (börjar sina nu).
Det sista jag gjorde var att leta upp en borttappad bromskloss. Den hittade jag senare vid brottsplatsen. Dagen var räddad, och jag kunde lasta in skrotet och bege mig hem igen.
Nu var det bara och bita ihop. Jag hade 2 dagar på mig att fixa allt innan rejset. Påvägen hem kände jag mig bra sliten, och började stelna till riktigt ordentligt. Fixade så att jag kunde åka till några kompisar, som har ett underbart garage och en gäststuga. Där skulle det bli perfekt att fixa allt. Samt att dom kunde ha lite koll på mig dom närmsta dygnen. Va lite orolig över hur kroppen skulle reagera i det närmaste.
Såhär halvvägs in i tävlingssäsong, så har jag upptäckt att jag faktiskt har lite olika "sponsorer". Det är ju riktigt fantastiskt och kul. Kan inte nog tacka er, för den hjälp jag faktiskt får. Tack!
- Tommy Larsson *Mentor, Tips, råd, hjälp m.m
- Per & Mayya *Mat och husrum/garage
- Michael Bergendahl *Lånar ut delar från en vilande Ducce
- Erik Mullo *Lån av transponder
- Dr. Kaiser *Goa piller när dom behövs :)
- Rune Ducce (Boström) *Brainstorming, Delar m.m
- Henrik Ahlström *Utlåning av delar
- Zeeke *Delar
- Mackan *?
- Axel Magnestrand * Delar
- Pappa Magnestrand *En hjälpande kram
- Anna Cedvén *En tröstande kram (tror det var du, var lite groggy :)
- Samt dom som kommer och kollar på mina rejs
- m.fl
Om nu ngn skulle känna sig glömd, och utanför denna listan. Så får ni helt enkelt påkalla mer uppmärksamhet ;)
Tusen tack!!
måndag 10 augusti 2009
Svammel innan rejsrapport!
Äntligen semester!
För att fira detta, så packade jag Trumpeten, och begav mig upp till Kinnekulle. Det skulle bli 2 heldagar i träningens tecken. Tänkte även försöka ställa in den nya fjädringen m.m.
Måndagen bjöd på regn. Slängde på mina nya regndäck. Var ganska stor skillnad på grepp (till det bättre), än dom jag vurpade med på Mantorp några veckor tidigare. Var lite stel efter den senaste fadäsen, men kände att jag fick ganska stort förtroende för däck o hoj ändå. Gött!
Tisdagen började bra..
Vaknade upp till en lätt regnvåt bana. Men det torkade upp efter frukost. Fick skifta tillbaka till mina slicks. Nu var man riktigt sugen på o testa hojen ordentligt. Var nyfiken på hur hon skulle bete sig på riktigt underlag. Var lite sent ute, och det började dra ihop sig till att min grupp skulle ut o köra. Stressade på för att inte förlora ngn körtid. Han precis bli klar.
Vad härligt det är när det är torrt. Satt och bara njöt. Fjädringen kändes mycket bättre, och jag höjde tempot. På andra eller tredje varvet när jag skulle ta snabbvänstern under bron (ni som kört vet var) kände jag en viss obalans i framgaffeln. Hade svårt o hålla spåret, och driftade ut lite väl mycket för att det skulle kännas bra. Vet att det är lite ojämt på ett ställe där, så jag antog att det var det som var problemet.
Körde vidare, allt kändes riktigt bra faktiskt. Började åter närma mig partiet vid bron.
Ut på start och målrakan, gasa och växla så mycket man bara orka. Strax kommer kommer snabbvänstern under bron. Släpper lite lätt på gasen, tar höjd för att få rätt spår. Slänger ner hojen åt vänster (ca 180-200km/h) Blundar och håller andan att det ska funka denna gången oxå (helt normalt betende här).
Jiipi! Det gick denna gången oxå. Gasar lite till på den lilla rakan som kommer. Sen är det en ganska hård inbromsning. innan en 180graders kurva. Här är det mycket bra och ha bromsar.. närmare sagt jäkligt bra o ha!
Peppe hade inte det denna gången.
Bromshandtaget gick i botten. Shit!
Börja pumpa handtaget en 2-3 ggr. Ifall beläggen hade vibrerat ut eller något. Nope ingen skillnad.
Nu kom kurvan jäkligt fort. Oj oj oj! Avåkningssonerna är inte kända för att vara bra på Kinnekulle precis. I detta fallet består den av en ca 5meter hård packad sandlåda. Där har dom även haft vänligheten att blanda in ett gäng stenar i blandade storlekar (härligt). Och för att göra allt fullkomligt, så avslutar dom med en jordvall på X antal meter som sträcker sig rakt upp mot skyn. (Amen!)
Nu ville inte jag vara med mer. Sitter jag kvar här, så kommer det bli en flygfärd som skulle få Evel Knievel att blekna av avundsjuka (om han hade levt).
Aldrig hade jag trott att det skulle vara så svårt att bara kliva av i 200km/h. Jo det är sant, det är skitsvårt. På något lustigt sätt så ville inte kroppen släppa taget?
Fanns inte så mycket att göra, utan jag gjorde allt för att bara lägga ner hojen. För flyga var jag inte sugen på just då.
Så det vart häftigare än på Liseberg För här så stimulerade man även andra sinnen.
Typ Smärta!!
Nu ska jag inte gå in på detaljer. För jag vet att Mamma läser detta. Men det gick ju ganska bra. Ni som är nyfikna kan fråga mig istället. Jag kunde köra hem senare på kvällen, med en ganska så hel kropp och hoj.
Vad har jag då lärt mig av denna lilla händelsen? Jo!
Glöm aldrig att skruva fast bromsoken, innan du åker ut o kör. Man tappar dom ganska så lätt :/
För att fira detta, så packade jag Trumpeten, och begav mig upp till Kinnekulle. Det skulle bli 2 heldagar i träningens tecken. Tänkte även försöka ställa in den nya fjädringen m.m.
Måndagen bjöd på regn. Slängde på mina nya regndäck. Var ganska stor skillnad på grepp (till det bättre), än dom jag vurpade med på Mantorp några veckor tidigare. Var lite stel efter den senaste fadäsen, men kände att jag fick ganska stort förtroende för däck o hoj ändå. Gött!
Tisdagen började bra..
Vaknade upp till en lätt regnvåt bana. Men det torkade upp efter frukost. Fick skifta tillbaka till mina slicks. Nu var man riktigt sugen på o testa hojen ordentligt. Var nyfiken på hur hon skulle bete sig på riktigt underlag. Var lite sent ute, och det började dra ihop sig till att min grupp skulle ut o köra. Stressade på för att inte förlora ngn körtid. Han precis bli klar.
Vad härligt det är när det är torrt. Satt och bara njöt. Fjädringen kändes mycket bättre, och jag höjde tempot. På andra eller tredje varvet när jag skulle ta snabbvänstern under bron (ni som kört vet var) kände jag en viss obalans i framgaffeln. Hade svårt o hålla spåret, och driftade ut lite väl mycket för att det skulle kännas bra. Vet att det är lite ojämt på ett ställe där, så jag antog att det var det som var problemet.
Körde vidare, allt kändes riktigt bra faktiskt. Började åter närma mig partiet vid bron.
Ut på start och målrakan, gasa och växla så mycket man bara orka. Strax kommer kommer snabbvänstern under bron. Släpper lite lätt på gasen, tar höjd för att få rätt spår. Slänger ner hojen åt vänster (ca 180-200km/h) Blundar och håller andan att det ska funka denna gången oxå (helt normalt betende här).
Jiipi! Det gick denna gången oxå. Gasar lite till på den lilla rakan som kommer. Sen är det en ganska hård inbromsning. innan en 180graders kurva. Här är det mycket bra och ha bromsar.. närmare sagt jäkligt bra o ha!
Peppe hade inte det denna gången.
Bromshandtaget gick i botten. Shit!
Börja pumpa handtaget en 2-3 ggr. Ifall beläggen hade vibrerat ut eller något. Nope ingen skillnad.
Nu kom kurvan jäkligt fort. Oj oj oj! Avåkningssonerna är inte kända för att vara bra på Kinnekulle precis. I detta fallet består den av en ca 5meter hård packad sandlåda. Där har dom även haft vänligheten att blanda in ett gäng stenar i blandade storlekar (härligt). Och för att göra allt fullkomligt, så avslutar dom med en jordvall på X antal meter som sträcker sig rakt upp mot skyn. (Amen!)
Nu ville inte jag vara med mer. Sitter jag kvar här, så kommer det bli en flygfärd som skulle få Evel Knievel att blekna av avundsjuka (om han hade levt).
Aldrig hade jag trott att det skulle vara så svårt att bara kliva av i 200km/h. Jo det är sant, det är skitsvårt. På något lustigt sätt så ville inte kroppen släppa taget?
Fanns inte så mycket att göra, utan jag gjorde allt för att bara lägga ner hojen. För flyga var jag inte sugen på just då.
Så det vart häftigare än på Liseberg För här så stimulerade man även andra sinnen.
Typ Smärta!!
Nu ska jag inte gå in på detaljer. För jag vet att Mamma läser detta. Men det gick ju ganska bra. Ni som är nyfikna kan fråga mig istället. Jag kunde köra hem senare på kvällen, med en ganska så hel kropp och hoj.
Vad har jag då lärt mig av denna lilla händelsen? Jo!
Glöm aldrig att skruva fast bromsoken, innan du åker ut o kör. Man tappar dom ganska så lätt :/
söndag 2 augusti 2009
Liten bild bara!
Fick finbesök på Falken. Min lille gudson Sam var inte sen på att hoppa upp. Det finns hopp om en ny stjärna :)
onsdag 22 juli 2009
Trix och sånt!
Har fixat och trixat lite. Ska testa lite nya inställningar nästa vecka. Ska köra två dagar på Kinnekulle.
Ja snart kommer den sista delen av rejsrapporten ;)
Ja snart kommer den sista delen av rejsrapporten ;)
måndag 20 juli 2009
Stackars Peppe!
Peppe har varit sjuk!
Trot eller ej, men barnet i mig har haft vattenkoppor. Troligen fick jag denna lilla fina gåva av min gudson Sam. Bockar o bugar!
Nu är det iaf avklarat, så det är bara o stryka det från listan av barnsjukdommar :)
Ska knappa lite på den sista rejsrapporten oxå. Har ju lite kvar o skriva om söndagens rejs på Knudan. Den var faktiskt lite mer händelserik.
För alla mina trogna fans som frågar hela tiden. Ja nästa rejs är på Falkenberg den 1Aug. Se till och kom, och glöm inte flaggor o banderoller.
Trot eller ej, men barnet i mig har haft vattenkoppor. Troligen fick jag denna lilla fina gåva av min gudson Sam. Bockar o bugar!
Nu är det iaf avklarat, så det är bara o stryka det från listan av barnsjukdommar :)
Ska knappa lite på den sista rejsrapporten oxå. Har ju lite kvar o skriva om söndagens rejs på Knudan. Den var faktiskt lite mer händelserik.
För alla mina trogna fans som frågar hela tiden. Ja nästa rejs är på Falkenberg den 1Aug. Se till och kom, och glöm inte flaggor o banderoller.
onsdag 1 juli 2009
Rejs Knudan Part 4
Vi rökte fredspipa, och allt var förlåtet.
Regnkvalet hade ju faktiskt gått riktigt bra. Jag gick faktiskt runt i depån och önskade att det skulle bli regnrace. Tommy var mer skeptisk till att det skulle förbli blött. Jag föreslog en regndans, när vi ändå hade pipan uppe. Men jag fick bara en uttråkad min tillbaka.
Lördag Race 1
Det blev "tyvärr" torrt lagom tills vi skulle ut och köra. Förstod att det kunde bli ganska svårt att hålla sin 6:e plats på gridden. Bakom mig hade jag ett par starka namn, som inte hade lyckats så bra i det blöta kvalet, men var betydligt duktigare på torrt.
Van och erfaren som man va vid detta laget, så kopplade jag bort alla dessa tankar. Tänkte bara på mitt rejs, och visste precis hur jag skulle lägga upp allt för att uppnå succé. *harkel*
Står äntligen på startgridden. Dessutom i andra led. Ngt jag inte hade hoppats på innan jag kom hit för någon dag sedan. En speciell känsla o bara ha ett led framför sig med dom stora pojkarna. Tänkte för mig själv, att en dag så ska Peppe oxå stå där :)
Det börjar dra ihop sig, och folk börjar sedvanligt att skruva på sig. Själv så är jag ganska lugn faktiskt. Är mest orolig för första böjen efter rakan. Den är ganska så smal, och tightar till ganska så ordentligt mot slutet.
Plötsligt tänds lamporna, motorer varvas, och visiret immar igen. Lugn o fin nu... glöm inte att andas. 6000 varv och kopplingen redo att smekas ut.
Lamporna slocknar, och jag får till en riktig skitstart. Ser till vänster om mig att Rune oxå har svårt att hålla ner sitt framhjul. Mitt är dock ännu högre upp i luften. På detta sättet vinner man inga starter tyvärr.
Försöker hålla ett bra spår, och inte bromsa för tidigt. Skit att det ska vara så svårt att inte bromsa. Här förlorar jag ett par placeringar. Men vinglar mig igenom första böj utan några större incidenter. Ligger nu 8:a o har häng på dom närmsta framför mig.
Underlaget ser bra o torrt ut, förutom på ett ställe. Där rinner det en smal rännil tvärs över banan. Tyvärr precis där man ska bromsa inför en snabb höger. Detta ställer till det för många, och det annars så raka ledet vinglar till, för att hitta nya spår och bromspunkter. Ser ganska roligt ut faktiskt.
Tempot är förvånansvärt lågt, och jag kniper en placering ganska lätt. Har häng på 6:e man framför mig.
Plötsligt är gulflagg ute, och ngn har kört av. Det visar sig att ngn har bromsat omkull sig vid rännilen, ser ganska så bra ut. Föraren är uppe på benen iaf. Klamrar mig fast bakom 6:e mannen. Men har svårt att komma ikapp och om honom. Märker ganska så väl av att jag saknar några extra pållar i hojen.
Det blir inte bättre av att halva banan är gulflaggad, och man inte får köra om där. Några varv fortlöper utan ngn förändring.
Helt plötsligt ligger det 2 hojar till på samma plats som innan. Men nu ser det inte bra ut alls. Ngn ligger helt stilla i gruset, medans en annan förare är framme för att hjälpa.
Strax så är det ambulanser o andra fordon ute på banan. rejset pågår? Varför flaggar dom inte av det? Tror nästan alla tänkte likadant. Rejset avstannade liksom av sig självt. Vi körde dom sista varven tills målflaggan kom ut.
Jag rullade in på en 6:e plats, fick en gratis placering pga. av ett en av dom sista som vurpa låg framför mig. Var mycket nöjd med att behålla min placering. Dessutom vart jag bäste B-licens förare i mål. Skoj!
Regnkvalet hade ju faktiskt gått riktigt bra. Jag gick faktiskt runt i depån och önskade att det skulle bli regnrace. Tommy var mer skeptisk till att det skulle förbli blött. Jag föreslog en regndans, när vi ändå hade pipan uppe. Men jag fick bara en uttråkad min tillbaka.
Lördag Race 1
Det blev "tyvärr" torrt lagom tills vi skulle ut och köra. Förstod att det kunde bli ganska svårt att hålla sin 6:e plats på gridden. Bakom mig hade jag ett par starka namn, som inte hade lyckats så bra i det blöta kvalet, men var betydligt duktigare på torrt.
Van och erfaren som man va vid detta laget, så kopplade jag bort alla dessa tankar. Tänkte bara på mitt rejs, och visste precis hur jag skulle lägga upp allt för att uppnå succé. *harkel*
Står äntligen på startgridden. Dessutom i andra led. Ngt jag inte hade hoppats på innan jag kom hit för någon dag sedan. En speciell känsla o bara ha ett led framför sig med dom stora pojkarna. Tänkte för mig själv, att en dag så ska Peppe oxå stå där :)
Det börjar dra ihop sig, och folk börjar sedvanligt att skruva på sig. Själv så är jag ganska lugn faktiskt. Är mest orolig för första böjen efter rakan. Den är ganska så smal, och tightar till ganska så ordentligt mot slutet.
Plötsligt tänds lamporna, motorer varvas, och visiret immar igen. Lugn o fin nu... glöm inte att andas. 6000 varv och kopplingen redo att smekas ut.
Lamporna slocknar, och jag får till en riktig skitstart. Ser till vänster om mig att Rune oxå har svårt att hålla ner sitt framhjul. Mitt är dock ännu högre upp i luften. På detta sättet vinner man inga starter tyvärr.
Försöker hålla ett bra spår, och inte bromsa för tidigt. Skit att det ska vara så svårt att inte bromsa. Här förlorar jag ett par placeringar. Men vinglar mig igenom första böj utan några större incidenter. Ligger nu 8:a o har häng på dom närmsta framför mig.
Underlaget ser bra o torrt ut, förutom på ett ställe. Där rinner det en smal rännil tvärs över banan. Tyvärr precis där man ska bromsa inför en snabb höger. Detta ställer till det för många, och det annars så raka ledet vinglar till, för att hitta nya spår och bromspunkter. Ser ganska roligt ut faktiskt.
Tempot är förvånansvärt lågt, och jag kniper en placering ganska lätt. Har häng på 6:e man framför mig.
Plötsligt är gulflagg ute, och ngn har kört av. Det visar sig att ngn har bromsat omkull sig vid rännilen, ser ganska så bra ut. Föraren är uppe på benen iaf. Klamrar mig fast bakom 6:e mannen. Men har svårt att komma ikapp och om honom. Märker ganska så väl av att jag saknar några extra pållar i hojen.
Det blir inte bättre av att halva banan är gulflaggad, och man inte får köra om där. Några varv fortlöper utan ngn förändring.
Helt plötsligt ligger det 2 hojar till på samma plats som innan. Men nu ser det inte bra ut alls. Ngn ligger helt stilla i gruset, medans en annan förare är framme för att hjälpa.
Strax så är det ambulanser o andra fordon ute på banan. rejset pågår? Varför flaggar dom inte av det? Tror nästan alla tänkte likadant. Rejset avstannade liksom av sig självt. Vi körde dom sista varven tills målflaggan kom ut.
Jag rullade in på en 6:e plats, fick en gratis placering pga. av ett en av dom sista som vurpa låg framför mig. Var mycket nöjd med att behålla min placering. Dessutom vart jag bäste B-licens förare i mål. Skoj!
tisdag 23 juni 2009
Rejs Knudan Part 3
Taktik-Tommy tar emot mig med korsade armar i depån. Jag fattar ingenting, tyckte jag varit duktig som överlevt slaget ute på banan. Folk hade legat som sköldpaddor på rygg ute i bollhaven. Vad faen är det nu då?
T: - Jag sticker bort o hämtar tiderna från kvalet.
P: - Jaha!
Tog av mig det halvblöta stället och småfixade lite med Tessan. Allt medans jag funderade på vad som rörde sig i Tommys huvud. Vårat samarbete hade i mångt o mycket börjat likna ett långvarigt förhållande. Man talar med kroppsspråk, och håller varandra på halster. Bara för att få den andra i underläge. Sen när man vänder ryggen till, så slår man hårt o brutalt undan benen för den andra. Giganternas kamp!
Tanken om att kicka honom slog mig, men det skulle kanske bli svårt. När han faktiskt är här på frivillig basis för att hjälpa mig. Är han inte snäll så får han sova i tältet, bestämde jag iaf.
Det regnade fortfarande, och passande nog så hängde åskmolnen tungt över depån, när Tommy kom gåendes tillbaka med dom vita små lapparna fladrande i handen. Ett intetsägande minspel hade klätt hans ansikte. Jag låtsades som ingenting, vände ryggen åt honom, o pillade lite med det första jag kom åt.
T: - *harkel* Jaha! Hur tror du detta gick då?
Står fortfarande med ryggen åt honom. kommer på mig själv med att pilla helt oplanerat med min hörselproppar. Jag tänker faen inte förlora den här kampen.
P: - Jadu! Gick la ganska bra med tanke på..
Tommy avbryter mig.
T: -Vilken plats hamnade du på tror du?
P: - Nja.. mitten ngn stans kanske?
Vände mig om, och tittade på Tommy. Såg på honom att han brottades med något innom sig själv. Dock fortfarande med ett intetsägande ansikte. Det var tyst en liten stund.
T: - *harkel* Det är ju faktiskt bra lustigt. Låt inte detta gå dig över huvet. För vi har lite att snacka om sedan. Du kvala in som 6a.
Nöjd med mig själv, så svarade jag inte. Utan höjde bara lite på ögonbrynen, och vaggade lite sådär upplysande på huvet. Allt för att ge ett intryck av att det var ju "ganska ok"
Tommy hade inte alls varit nöjd med mitt kval. Utan han menade att kval inte är rejs. Ja ni hör hur konstigt det låter.
Om man nu fastnar bakom ngn, och man inte kan komma om för ett fritt varv. Då SKA man gå in i depå eller ngt för att skaffa lucka. Så att man kan komma ut för ett fritt varv, och lägga en så bra tid som möjligt.
Ja såhär i efterhand så låter det ju ganska klokt. Själv så hade jag fullt upp med att överleva där ute, och köra slalom mellan klotade hojar o argt viftande flaggor. Dessutom första gången på en regndränkt bana.
Sen när han förvånat hade sett min placering, så hade han mjuknat lite och sparat på vokabulären. Tror t.om att han vart lite stolt över mig. Tyckte mig faktiskt se ngt litet glansigt i ena ögonvrån ;)
Jag var iaf självklart jättenöjd med kvalet. Det som Tommy hade retat sig på, lägger jag helt och hållet på honom själv. Det är ju han som ska gå igenom detta med mig innan jag beger mig ut på banan. Så det så!
Tack för hjälpen Tommy!
Du är guld värd!
... undra om jag blir klar med denna rejsrapporten ngn gång?
T: - Jag sticker bort o hämtar tiderna från kvalet.
P: - Jaha!
Tog av mig det halvblöta stället och småfixade lite med Tessan. Allt medans jag funderade på vad som rörde sig i Tommys huvud. Vårat samarbete hade i mångt o mycket börjat likna ett långvarigt förhållande. Man talar med kroppsspråk, och håller varandra på halster. Bara för att få den andra i underläge. Sen när man vänder ryggen till, så slår man hårt o brutalt undan benen för den andra. Giganternas kamp!
Tanken om att kicka honom slog mig, men det skulle kanske bli svårt. När han faktiskt är här på frivillig basis för att hjälpa mig. Är han inte snäll så får han sova i tältet, bestämde jag iaf.
Det regnade fortfarande, och passande nog så hängde åskmolnen tungt över depån, när Tommy kom gåendes tillbaka med dom vita små lapparna fladrande i handen. Ett intetsägande minspel hade klätt hans ansikte. Jag låtsades som ingenting, vände ryggen åt honom, o pillade lite med det första jag kom åt.
T: - *harkel* Jaha! Hur tror du detta gick då?
Står fortfarande med ryggen åt honom. kommer på mig själv med att pilla helt oplanerat med min hörselproppar. Jag tänker faen inte förlora den här kampen.
P: - Jadu! Gick la ganska bra med tanke på..
Tommy avbryter mig.
T: -Vilken plats hamnade du på tror du?
P: - Nja.. mitten ngn stans kanske?
Vände mig om, och tittade på Tommy. Såg på honom att han brottades med något innom sig själv. Dock fortfarande med ett intetsägande ansikte. Det var tyst en liten stund.
T: - *harkel* Det är ju faktiskt bra lustigt. Låt inte detta gå dig över huvet. För vi har lite att snacka om sedan. Du kvala in som 6a.
Nöjd med mig själv, så svarade jag inte. Utan höjde bara lite på ögonbrynen, och vaggade lite sådär upplysande på huvet. Allt för att ge ett intryck av att det var ju "ganska ok"
Tommy hade inte alls varit nöjd med mitt kval. Utan han menade att kval inte är rejs. Ja ni hör hur konstigt det låter.
Om man nu fastnar bakom ngn, och man inte kan komma om för ett fritt varv. Då SKA man gå in i depå eller ngt för att skaffa lucka. Så att man kan komma ut för ett fritt varv, och lägga en så bra tid som möjligt.
Ja såhär i efterhand så låter det ju ganska klokt. Själv så hade jag fullt upp med att överleva där ute, och köra slalom mellan klotade hojar o argt viftande flaggor. Dessutom första gången på en regndränkt bana.
Sen när han förvånat hade sett min placering, så hade han mjuknat lite och sparat på vokabulären. Tror t.om att han vart lite stolt över mig. Tyckte mig faktiskt se ngt litet glansigt i ena ögonvrån ;)
Jag var iaf självklart jättenöjd med kvalet. Det som Tommy hade retat sig på, lägger jag helt och hållet på honom själv. Det är ju han som ska gå igenom detta med mig innan jag beger mig ut på banan. Så det så!
Tack för hjälpen Tommy!
Du är guld värd!
... undra om jag blir klar med denna rejsrapporten ngn gång?
Rejs Knudan Part2
Det regnade lite lagom, så det vart till och slänga på mina halvt uppbrända regndäck från förra året. Med mina erfarenheter i regn så behövdes det nog inget värre i däckväg.
Tommy hade sin vana trogen varmkört Tessan, och kollat allt som behövdes. Jag hoppade in i kontoret, och fick den sedvanliga klappen på ryggen. Letade mig ut på banan, med ett fånigt nyfiket leende. Detta skulle bli intressant.
För en gång skull så hade inte Tommy tjötat så mycket om taktik denna gången. Utan mest lite småtipps om att köra i regn. Iofs ganska så passande.
Planen var att lägga några lugna varv till att börja med. Bara för att känna på däcken, och vänja sig vid underlaget. Kändes helt ok faktiskt. Det var ganska halt självklart, men inga dramatiska släpp uppdagades.
Självförtroendet stärktes och jag skulle precis övergå till plan 2. Alltså lägga några bombrepor för att försöka få åtminstone en skaplig tid i vätan.
Det var nu det hände saker...
Laddade på så mycket jag vågade ut på start o mål. Försökte köra så mjukt det bara gick.
Borde inte vara så svårt, när man har en densitet o kroppsform som en barbapappa, och sillmjölk i underarmarna :)
Tror inte jag hann mer än ett halvt varv eller ngt, när den första gulflaggen uppdagade sig. Körde en liten bit till, sen kändes det som att det var en gul flagga i varje böj. Folk körde av högt o lågt överallt. Började bli orolig för att det kanske var lite halt ändå. Nä det kan inte vara möjligt försökte jag intala mig.
Detta resulterade i att nästan hela vårat kval kördes under gulflagg. Det blev lite trängsel, och jag tror inte jag fick till ett enda fritt varv. Gjorde så gott jag kunde för att försöka få till en bra tid, utan att lägg mig i gruset. Kvalet flaggades av, och jag var ganska nöjd efter omständigheterna... Men det var inte Tommy!
Tommy hade sin vana trogen varmkört Tessan, och kollat allt som behövdes. Jag hoppade in i kontoret, och fick den sedvanliga klappen på ryggen. Letade mig ut på banan, med ett fånigt nyfiket leende. Detta skulle bli intressant.
För en gång skull så hade inte Tommy tjötat så mycket om taktik denna gången. Utan mest lite småtipps om att köra i regn. Iofs ganska så passande.
Planen var att lägga några lugna varv till att börja med. Bara för att känna på däcken, och vänja sig vid underlaget. Kändes helt ok faktiskt. Det var ganska halt självklart, men inga dramatiska släpp uppdagades.
Självförtroendet stärktes och jag skulle precis övergå till plan 2. Alltså lägga några bombrepor för att försöka få åtminstone en skaplig tid i vätan.
Det var nu det hände saker...
Laddade på så mycket jag vågade ut på start o mål. Försökte köra så mjukt det bara gick.
Borde inte vara så svårt, när man har en densitet o kroppsform som en barbapappa, och sillmjölk i underarmarna :)
Tror inte jag hann mer än ett halvt varv eller ngt, när den första gulflaggen uppdagade sig. Körde en liten bit till, sen kändes det som att det var en gul flagga i varje böj. Folk körde av högt o lågt överallt. Började bli orolig för att det kanske var lite halt ändå. Nä det kan inte vara möjligt försökte jag intala mig.
Detta resulterade i att nästan hela vårat kval kördes under gulflagg. Det blev lite trängsel, och jag tror inte jag fick till ett enda fritt varv. Gjorde så gott jag kunde för att försöka få till en bra tid, utan att lägg mig i gruset. Kvalet flaggades av, och jag var ganska nöjd efter omständigheterna... Men det var inte Tommy!
söndag 21 juni 2009
Rejs Knudan
Knutstorp var en händelserik helg, på många plan..
Tog som vanligt ledigt på fredagen, och packade Trumpeten i lugn o ro. Fixade lite småsaker, så som en ny kylväska, och en ny lampa till det nya fina depåtältet. Den förra lampan lyckades jag med lätthet att mörda på ynka 1 timma :(
Med en vana trogen så lyckades jag denna gången förstöra den nya kylväskan istället. Tog säkert 10 min efter det jag hade dragit kortet i kortläsare inne på Jula. Hmm börjar nästan bli van nu. Lampan är dock hel såhär långt.
Plockade med mig "Handyman" Tommy påvägen. Han hade inte vett nog att bli avskräckt från förra gången. Utan han skulle med och försöka förgylla min tillvaro ännu en gång.
Som utlovat regnade det nästan hela vägen ner. Men det hindrade oss inte från att hålla humöret på topp. Världsproblem löstes högt o lågt, och helt plötsligt så hade vi hunnit äta på Max o kommit fram till Knudan.
För en gångs skull så var vi ute i god tid. Vi var i stort sett först på plats, vilket gjorde att vi hade lite svårt att bestämma oss vart vi skulle slå läger. Likt en hund som snurrar 3 ggr runt sin egen axel innan nedgång, så lyckades vi till slut bestämma oss.
Som ett resande cirkussällskap, slog vi snabbt och effektivt läger. Saker och ting hittade sina platser. Trumpeten bäddades med två nya sängar som jag köpt på IKEA, och ett element skruvades upp på väggen. Inom kort var vi mer än barnsligt nöjda med resultatet, och vi korkade upp varsin öl och lyssnade på regnet som smattrade på tälttaket.
Kvällen bedrevs sedan med att peka på alla som slog upp tält i regnovädret, Besiktiga Tessan, reta några medtävlanden. Samt grilla inne i depåtältet, så att en del kikade in med brandsläckare i högts hugg, undrandes vart det brann :)
Behöver jag säga att det rök ganska bra, och att vi luktade som två rökta böcklingar hela helgen efter det. Nä!
Kvällens godnattsaga bestod av Tommys skola i hur man kör rejs i regn. Mycket språkades och jag tror faktiskt att lite fastnade t.om. (All hjälp behövdes, för jag hade bara kört i regn en gång innan. 2 korta pass på Mantorp). I vilket fall som helst, så tyckte jag att det skulle bli riktigt roligt o spännande att lära sig detta konststycke.
LÖRDAG
Varför ställer man klockan när man sover i depån? Man kan ju alltid lita på att ngn är uppe innan tuppen, och stökar runt med att slå upp läger o byta däck m.m. Ja ja så även denna gången. Hade sovit som skit under natten. Mest på grund av att jag hade glömt ta med mig hörselproppar. "Kul" var det att Tommy hade verkat sova oförskämt bra istället. hmm..
Det regnade fortfarande, så regndäcken åkte på. Fixade lite med att leta fram det ljusa visiret, och monterade på ett pinlock. Regnjackan provades och Tommy ändrade sittställning.
To be continued!
Tog som vanligt ledigt på fredagen, och packade Trumpeten i lugn o ro. Fixade lite småsaker, så som en ny kylväska, och en ny lampa till det nya fina depåtältet. Den förra lampan lyckades jag med lätthet att mörda på ynka 1 timma :(
Med en vana trogen så lyckades jag denna gången förstöra den nya kylväskan istället. Tog säkert 10 min efter det jag hade dragit kortet i kortläsare inne på Jula. Hmm börjar nästan bli van nu. Lampan är dock hel såhär långt.
Plockade med mig "Handyman" Tommy påvägen. Han hade inte vett nog att bli avskräckt från förra gången. Utan han skulle med och försöka förgylla min tillvaro ännu en gång.
Som utlovat regnade det nästan hela vägen ner. Men det hindrade oss inte från att hålla humöret på topp. Världsproblem löstes högt o lågt, och helt plötsligt så hade vi hunnit äta på Max o kommit fram till Knudan.
För en gångs skull så var vi ute i god tid. Vi var i stort sett först på plats, vilket gjorde att vi hade lite svårt att bestämma oss vart vi skulle slå läger. Likt en hund som snurrar 3 ggr runt sin egen axel innan nedgång, så lyckades vi till slut bestämma oss.
Som ett resande cirkussällskap, slog vi snabbt och effektivt läger. Saker och ting hittade sina platser. Trumpeten bäddades med två nya sängar som jag köpt på IKEA, och ett element skruvades upp på väggen. Inom kort var vi mer än barnsligt nöjda med resultatet, och vi korkade upp varsin öl och lyssnade på regnet som smattrade på tälttaket.
Kvällen bedrevs sedan med att peka på alla som slog upp tält i regnovädret, Besiktiga Tessan, reta några medtävlanden. Samt grilla inne i depåtältet, så att en del kikade in med brandsläckare i högts hugg, undrandes vart det brann :)
Behöver jag säga att det rök ganska bra, och att vi luktade som två rökta böcklingar hela helgen efter det. Nä!
Kvällens godnattsaga bestod av Tommys skola i hur man kör rejs i regn. Mycket språkades och jag tror faktiskt att lite fastnade t.om. (All hjälp behövdes, för jag hade bara kört i regn en gång innan. 2 korta pass på Mantorp). I vilket fall som helst, så tyckte jag att det skulle bli riktigt roligt o spännande att lära sig detta konststycke.
LÖRDAG
Varför ställer man klockan när man sover i depån? Man kan ju alltid lita på att ngn är uppe innan tuppen, och stökar runt med att slå upp läger o byta däck m.m. Ja ja så även denna gången. Hade sovit som skit under natten. Mest på grund av att jag hade glömt ta med mig hörselproppar. "Kul" var det att Tommy hade verkat sova oförskämt bra istället. hmm..
Det regnade fortfarande, så regndäcken åkte på. Fixade lite med att leta fram det ljusa visiret, och monterade på ett pinlock. Regnjackan provades och Tommy ändrade sittställning.
To be continued!
måndag 15 juni 2009
Snart rejsrapport!
Snickrar lite på en rapport!
Ni får nöja er med en liten bild sålänge. Man är lite av en nykläckt duvunge, som föröker få lite luft under vingarna. Bland dom stora elaka fåglarna :)
Ni får nöja er med en liten bild sålänge. Man är lite av en nykläckt duvunge, som föröker få lite luft under vingarna. Bland dom stora elaka fåglarna :)
torsdag 4 juni 2009
Del.2
Ett jäkla oväder höll mig vaken hela natten. Men jag hade det varmt o mysigt bak i bussen iaf.
På morgonen var det såntdär typiskt väder, då man inte vet om det ska regna eller torka upp.
Sköt från höften, och chansade hej vilt. Slängde på regndäcken, och hoppades på det bästa.
Självklart gjorde jag ett felaktikt val, så jag fick byta tillbaka till slicks igen. Dock gick flera förbi o tackade för att jag hade satt på regndäcken. Vad gör man inte för att hjälpa till med att få bättre väder :)
Som vanligt kändes första passet stelt och helt förtvivlat. Tessan funkade som hon skulle, men jag var stel, och lite sömndrucken. Började tvivla på att jag skulle hitta rythmen.
Knudan är en ganska så teknisk bana, där det svänger konstant. Finns egentligen bara en raka där man kan vila sig på.. i säkert 2 sekunder.
Trägen vinner, och framåt dagen så började saker o ting falla på sin plats. Det var riktigt roligt att köra. Kändes som att jag hade gjort vissa framsteg i vissa partier. Tiderna talade sitt klara språk, och jag började plocka ner varvtiderna sekund för sekund. Nöjd med dagen så klappade jag Tessan lite extra på tanken, och tackade för gott samarbete.
Kvällen spenderades med trevliga klubbkamrater och grillad mat, som lagades av våra kockar i klubben. Tack Hauge och Anna!
Andra dagen bestod mest av att försöka finslipa lite spårval o teknik. Motvilligt kan jag faktiskt erkänna att det hade varit lite bra om Tommy hade vart där o "tjötat". Men man är ju en stor kille nu, så jag fick ta mig i kragen och lösa det efter bästa förmåga.
Framstegen fortsatte, och det kändes bättre o bättre.
Hade varit lite fundersam över hur kondisen skulle reagera. Vi ska nämligen köra 17 varv på denna banan, och med Anderstorp kvar i minnet. Så är det inte helt utan att jag var lite orolig. Men även där så gick det bättre än väntat. Nu är det iofs lite skillnad på en sånhär bankörning, och rejstempo. Men det känndes helt ok ändå.
Inför sista passet råkade jag hitta min videokamera i en av väskorna. Självklart 5 min innan jag skulle ge mig ut. Stressmonterade den på hjälmen med ett par varv silvertejp. Riktigt nöjd, och laddad för en riktig bombrepa, begav jag mig ut på äventyr ... för att sedan filma 15min rakt ner i asfalten. Skulle kanske kollat riktningen på linsen :-/
Poto: Ronny Holmström
På morgonen var det såntdär typiskt väder, då man inte vet om det ska regna eller torka upp.
Sköt från höften, och chansade hej vilt. Slängde på regndäcken, och hoppades på det bästa.
Självklart gjorde jag ett felaktikt val, så jag fick byta tillbaka till slicks igen. Dock gick flera förbi o tackade för att jag hade satt på regndäcken. Vad gör man inte för att hjälpa till med att få bättre väder :)
Som vanligt kändes första passet stelt och helt förtvivlat. Tessan funkade som hon skulle, men jag var stel, och lite sömndrucken. Började tvivla på att jag skulle hitta rythmen.
Knudan är en ganska så teknisk bana, där det svänger konstant. Finns egentligen bara en raka där man kan vila sig på.. i säkert 2 sekunder.
Trägen vinner, och framåt dagen så började saker o ting falla på sin plats. Det var riktigt roligt att köra. Kändes som att jag hade gjort vissa framsteg i vissa partier. Tiderna talade sitt klara språk, och jag började plocka ner varvtiderna sekund för sekund. Nöjd med dagen så klappade jag Tessan lite extra på tanken, och tackade för gott samarbete.
Kvällen spenderades med trevliga klubbkamrater och grillad mat, som lagades av våra kockar i klubben. Tack Hauge och Anna!
Andra dagen bestod mest av att försöka finslipa lite spårval o teknik. Motvilligt kan jag faktiskt erkänna att det hade varit lite bra om Tommy hade vart där o "tjötat". Men man är ju en stor kille nu, så jag fick ta mig i kragen och lösa det efter bästa förmåga.
Framstegen fortsatte, och det kändes bättre o bättre.
Hade varit lite fundersam över hur kondisen skulle reagera. Vi ska nämligen köra 17 varv på denna banan, och med Anderstorp kvar i minnet. Så är det inte helt utan att jag var lite orolig. Men även där så gick det bättre än väntat. Nu är det iofs lite skillnad på en sånhär bankörning, och rejstempo. Men det känndes helt ok ändå.
Inför sista passet råkade jag hitta min videokamera i en av väskorna. Självklart 5 min innan jag skulle ge mig ut. Stressmonterade den på hjälmen med ett par varv silvertejp. Riktigt nöjd, och laddad för en riktig bombrepa, begav jag mig ut på äventyr ... för att sedan filma 15min rakt ner i asfalten. Skulle kanske kollat riktningen på linsen :-/
Poto: Ronny Holmström
tisdag 2 juni 2009
Knudan 28-29/5 Del.1
Jäklar vad skönt det är att ha en liten buss. Bara o slänga in "skiten" och dra. Lustigt nog så blir det ganska fullt även med mer utrymme.
På vägen ner satt jag o småfilosoferade, så jag missade avfarten från E6:an och hamnade nästan vid center syd (bara 5 mil fel) Men man sitter ju så skönt i skåpet så det gör ju inget :)
Väl på plats så han jag inte mer än leta upp en plats, så kom 08:na. Andreas o Ronny. Lyckades övertala dom att slå läger med mig. Fick på detta sättet en liten nätt tältlänga på ca 12m. Trevligt med lite utrymme. Kvällen gick åt till att slå läger, pilla lite med Tessan (fick ladda batteriet), och snacka skit o spårval.
Natten invigdes sovandes i nyförvärvet "Trumpeten". Altså skåpbilen, som Tommy döpte ganska omgående på Anderstorp. Den har en ful ovana att spontanlarma lite då o då. Var lite byxis att den skulle slå revelj under natten. Men jag har hittat ett mönster i larmandet (tror jag) Så natten gick smärtfritt. Lyckades förinta en nyinköpt lampa efter hela 1 timmas användning. Dock höll jag liv i elementet jag köpte samtidigt. Den värmde gott och jag hade det riktigt mysigt där bak. Somnade in till ljudet av storm o ljudligt regnande. Imorgon åker regndäcken på tänkte jag, med ett leende.
På vägen ner satt jag o småfilosoferade, så jag missade avfarten från E6:an och hamnade nästan vid center syd (bara 5 mil fel) Men man sitter ju så skönt i skåpet så det gör ju inget :)
Väl på plats så han jag inte mer än leta upp en plats, så kom 08:na. Andreas o Ronny. Lyckades övertala dom att slå läger med mig. Fick på detta sättet en liten nätt tältlänga på ca 12m. Trevligt med lite utrymme. Kvällen gick åt till att slå läger, pilla lite med Tessan (fick ladda batteriet), och snacka skit o spårval.
Natten invigdes sovandes i nyförvärvet "Trumpeten". Altså skåpbilen, som Tommy döpte ganska omgående på Anderstorp. Den har en ful ovana att spontanlarma lite då o då. Var lite byxis att den skulle slå revelj under natten. Men jag har hittat ett mönster i larmandet (tror jag) Så natten gick smärtfritt. Lyckades förinta en nyinköpt lampa efter hela 1 timmas användning. Dock höll jag liv i elementet jag köpte samtidigt. Den värmde gott och jag hade det riktigt mysigt där bak. Somnade in till ljudet av storm o ljudligt regnande. Imorgon åker regndäcken på tänkte jag, med ett leende.
onsdag 27 maj 2009
Nu bär det iväg igen!
Nu är det bara drygt 2 veckor kvar tills nästa tävling, som är på Ring Knutstorp.
Lämpligt nog så har SDK en tvådagarskörning på denna banan imorgon och på Fredag.
Eftersom jag behöver köra in mig lite extra på denna banan (klotade där förra gången oxå), så är det bara till o packa rejsbussen o bege sig ner ikväll.
Dom lovar regn på torsdag, men ganska fint på fredag. Så det är lika bra o packa med sig regndäcken. Har bara kört med regndäck 2 ggr innan, så detta kan bli ett bra tillfälle o få känna på det igen.
Vil avsluta med att tacka alla som var o hälsade på mig på A-torp. Det värmde och var jättekul! Tyvärr så var jag lite frånvarande ibland kanske. Men det var Tommys fel, som körde så hårt med mig ;) Hoppas inte ni blev avskräckta, utan kommer fler gånger. Jag behöver all stöd jag kan få.
Lämpligt nog så har SDK en tvådagarskörning på denna banan imorgon och på Fredag.
Eftersom jag behöver köra in mig lite extra på denna banan (klotade där förra gången oxå), så är det bara till o packa rejsbussen o bege sig ner ikväll.
Dom lovar regn på torsdag, men ganska fint på fredag. Så det är lika bra o packa med sig regndäcken. Har bara kört med regndäck 2 ggr innan, så detta kan bli ett bra tillfälle o få känna på det igen.
Vil avsluta med att tacka alla som var o hälsade på mig på A-torp. Det värmde och var jättekul! Tyvärr så var jag lite frånvarande ibland kanske. Men det var Tommys fel, som körde så hårt med mig ;) Hoppas inte ni blev avskräckta, utan kommer fler gånger. Jag behöver all stöd jag kan få.
Bromsar ska vara bra o ha!
Är det ingen som är nyfiken på vad som hände med bilen, när vi åkte til Anderstorp?
Vi blev iaf lite överraskade när vi tog bort hjulet. Bromskivan hade gått av på ett litet annorlunda sätt. Som tur var så hade jag ju mekaniker med mig :)
Vi fulmekade lite som vanligt. Sen var det bara o köra hem lite försiktigt, med reduserad bromsverkan. Lite vardagsspänning är aldrig fel.
måndag 11 maj 2009
torsdag 7 maj 2009
Blod svett och lite rejsing! Del IV
...Hjärtat pumpar för fullt, och tackar för det nya syret. Känns som att lungorna jobbar i sama takt, som med slagen. In i "halkhögern" , fel växel, får dåligt driv ut på gamla start/mål. Lyckas hålla folket bakom mig. In i gp-kurvan, inte bromsa för mycket. Försöker ta lite höjd för att få med lite extra fart ut..
Nu kommer vi till den andra saken som lägger av. Nämligen hjärnan. Ärligt talat så minns jag inte så mycket av rejset. Mest en massa fragment, och korta episoder. Nu när jag tänker tillbaka, så blandar jag även ihop dom båda rejsen. Är full av avund till dom som kan beskriva i detalj hur dom körde rejset. Måste nog byta ut min inspelningsmodul. (finns den i kolfiber)
Har några framför mig. Tempot är faktiskt inte så högt, men mycket folk överallt. Känner att jag kan köra lite fortare än framförvarande. Satsar hårt in i opel-kurvan , ser att många tar ett snålt o tajt spår. Tycker att det är dax o vara lite kreativ här.
Fantasktiskt vilka idéer man får under pressade situationer. Här skulle det köras om personer på yttern, både högt o lågt. Vet faktiskt inte om det går i dessa hastigheter. Men just då var jag helt övertygad.
Kommer med bra fart in i kurvan, håller ett högt spår. Tar in på framförvarande, och ligger jämsides. Passerar apex, vrider huvet långt till vänster. Ett leende i triumf började framträda innanför hjälmen.
Plötsligt händer något jag inte känner igen. Cykeln vill inte svänga dit jag vill. utan driftar rakt ut i tangentens riktning. Fattar inte vad som händer riktigt.
Shit! Tvåhjulssläpp, är det möjligt. Jodå! Hon glider så fin så. Lyckas reda ut det, men tappar övertaget direkt. Högmod ska ju som brukligt straffas, och även så denna gången. Men lite coolt kändes det ändå :) Dock blir detta misstag nr.2
I denna lilla fadäsen tappar jag ytterligare ngn placering. Har nu en liten lucka till framförvarande. Försöker konsentrera mig på körning. Tar in meter för meter. Det går några varv utan at ngt speciellt händer. Jag försöker hålla ett jämt o bra tempo. Har kommit ikapp framförvarande. Börjar nu känna av armarna, Höger underarm, börjar nu få ett pump av guds nåde. Konsentrationen börjar svikta, och jag gör lite småfel då o då. Vill minnas att någon stans påvägen, försökte Dick bromsa om mig efter flygrakan. Blev lite sent för honom, så jag tog han direkt efter första högern. Rune var oxå med på ett hörn här.
Känner att jag inte orkar hålla tempot längre. Dick o Rune passerar mig ganska lätt. Jag börjar få svårt att bromsa. Högerarmen börjar krampa, orkar inte hålla i styret. klänger mig fast med fingertopparna. Kommer bara till halvgas, sen lyder inte handen mig.
Sitter och blir mer eller mindre förbannad. Har tappat ett gäng plaseringar, och börjar bli lite uppgiven.
Börjar leta efter målflagg redan på 7e varvet tror jag. Hade missat att dom hade en liten tavla där dom visade vilket varv man var på. Nu var jag riktigt jäkla trött. Fattade ingenting. är det såhär jobbigt verkligen? Mitt i all min självömkan, bromsar Mikkel om mig helt oanmält.
Nä nu jälar får det vara nog!
Nu blir jag arg på riktigt, Komma här o komma bara. Tvingar fram några extra droppar adrenalin. Hakar på direkt, och lägger mig tätt bakom. Jag får kväljningar, sväljer, och bromsar om honom innan Hansen-kurvan. Bära eller brista, nu var det bara och dra på, så att det mörkar för ögonen på Iron Maiden.
Är så trött att jag håller på att trilla av hojen i karusellen. Sväljer ännu en gång, jäklar vad surt det smakar. Svänger ut på start/mål, Ser till min stora glädje att dom börjar fumla med målflaggan. Bara ett varv till!
Kryper ner bakom glaset, allt är som ett töcken. Bromsar jäkligt sent. Mikkel ska inte om igen., om han nu ligger där bakom. Får man ha backspeglar när man rejsar? Försöker ta så deffensiva spår som möjligt, Sväljer några gånger till, sen ligger jag o vinglar i karusellen för sista gången. Ser målflaggan, och ska självklart poppa upp hojen på bakhjulet. Det ska man göra har jag sett. Misslyckas totalt, orkar varken gasa eller koppla... Patetiskt!!
Nu kommer vi till den andra saken som lägger av. Nämligen hjärnan. Ärligt talat så minns jag inte så mycket av rejset. Mest en massa fragment, och korta episoder. Nu när jag tänker tillbaka, så blandar jag även ihop dom båda rejsen. Är full av avund till dom som kan beskriva i detalj hur dom körde rejset. Måste nog byta ut min inspelningsmodul. (finns den i kolfiber)
Har några framför mig. Tempot är faktiskt inte så högt, men mycket folk överallt. Känner att jag kan köra lite fortare än framförvarande. Satsar hårt in i opel-kurvan , ser att många tar ett snålt o tajt spår. Tycker att det är dax o vara lite kreativ här.
Fantasktiskt vilka idéer man får under pressade situationer. Här skulle det köras om personer på yttern, både högt o lågt. Vet faktiskt inte om det går i dessa hastigheter. Men just då var jag helt övertygad.
Kommer med bra fart in i kurvan, håller ett högt spår. Tar in på framförvarande, och ligger jämsides. Passerar apex, vrider huvet långt till vänster. Ett leende i triumf började framträda innanför hjälmen.
Plötsligt händer något jag inte känner igen. Cykeln vill inte svänga dit jag vill. utan driftar rakt ut i tangentens riktning. Fattar inte vad som händer riktigt.
Shit! Tvåhjulssläpp, är det möjligt. Jodå! Hon glider så fin så. Lyckas reda ut det, men tappar övertaget direkt. Högmod ska ju som brukligt straffas, och även så denna gången. Men lite coolt kändes det ändå :) Dock blir detta misstag nr.2
I denna lilla fadäsen tappar jag ytterligare ngn placering. Har nu en liten lucka till framförvarande. Försöker konsentrera mig på körning. Tar in meter för meter. Det går några varv utan at ngt speciellt händer. Jag försöker hålla ett jämt o bra tempo. Har kommit ikapp framförvarande. Börjar nu känna av armarna, Höger underarm, börjar nu få ett pump av guds nåde. Konsentrationen börjar svikta, och jag gör lite småfel då o då. Vill minnas att någon stans påvägen, försökte Dick bromsa om mig efter flygrakan. Blev lite sent för honom, så jag tog han direkt efter första högern. Rune var oxå med på ett hörn här.
Känner att jag inte orkar hålla tempot längre. Dick o Rune passerar mig ganska lätt. Jag börjar få svårt att bromsa. Högerarmen börjar krampa, orkar inte hålla i styret. klänger mig fast med fingertopparna. Kommer bara till halvgas, sen lyder inte handen mig.
Sitter och blir mer eller mindre förbannad. Har tappat ett gäng plaseringar, och börjar bli lite uppgiven.
Börjar leta efter målflagg redan på 7e varvet tror jag. Hade missat att dom hade en liten tavla där dom visade vilket varv man var på. Nu var jag riktigt jäkla trött. Fattade ingenting. är det såhär jobbigt verkligen? Mitt i all min självömkan, bromsar Mikkel om mig helt oanmält.
Nä nu jälar får det vara nog!
Nu blir jag arg på riktigt, Komma här o komma bara. Tvingar fram några extra droppar adrenalin. Hakar på direkt, och lägger mig tätt bakom. Jag får kväljningar, sväljer, och bromsar om honom innan Hansen-kurvan. Bära eller brista, nu var det bara och dra på, så att det mörkar för ögonen på Iron Maiden.
Är så trött att jag håller på att trilla av hojen i karusellen. Sväljer ännu en gång, jäklar vad surt det smakar. Svänger ut på start/mål, Ser till min stora glädje att dom börjar fumla med målflaggan. Bara ett varv till!
Kryper ner bakom glaset, allt är som ett töcken. Bromsar jäkligt sent. Mikkel ska inte om igen., om han nu ligger där bakom. Får man ha backspeglar när man rejsar? Försöker ta så deffensiva spår som möjligt, Sväljer några gånger till, sen ligger jag o vinglar i karusellen för sista gången. Ser målflaggan, och ska självklart poppa upp hojen på bakhjulet. Det ska man göra har jag sett. Misslyckas totalt, orkar varken gasa eller koppla... Patetiskt!!
onsdag 6 maj 2009
Blod svett och lite rejsing! Del III
... Lampan tänds, motorerna varvar, visiret immar igen, tittar på varvräknaren, ca.6k rpm. Tittar på lampan, la jag i 1:an? Inte släppa ut kopplingen för fort nu, mjukt o fint, sneglar på lampan igen. Är ganska säker på at jag la i 1:ans växel. Hjärtat slår, och jag har slutat andas...
Plötsligt slocknar det!
Nu kanske ni tänker på lampan? Ni har förvisso rätt, men även vissa andra vitala funktioner lägger av här. Just i detta ögonblicket, och 20min framöver så gör jag en ny upptäckt. Det var lite det här jag var nyfiken på när det gällde rejsing. Andningen var det första som la av, glömde liksom av att andas (trodde inte det var möjligt) men jo då! Hjärnaktiviteten gjorde frivolter, o rationellt tänkande kunde jag inte stava till. Det enda som verkade funka som det skulle, var hjärtat. Och jäklar vad bra det funkade oxå.
Jag var iväg!
Fick till en bra start och håller jämna steg med raderna framför mig. Jag hör Tommys röst. "Om du nu ska klota, så är det nu?" Vad menade han med det? Han sa oxå ngt om att "Det är bara o slänga in framhjulet, och visa vem som bestämmer" För en liten stund sedan lät allt det där ganska enkelt o klokt. Just nu helt galet! Bestämde mig ganska fort för att följa en annan fras som följt oss som en röd tråd under helgen. "Glöm inte o ha roligt"
Tror inte att jag tappar någon placering in i första böjen. Vet att jag hade en cykel på var sida om mig. Valde att släppa av lite. Det där med att visa vem som bestämmer funkade sådär. Vill minnas att jag fick till en helt ok utgång, och jag håller jämna steg med fältet. Gasar så skjortan står rakt ut längs flygrakan. Helt plötsligt börjar det svänga lite. Det brukar betyda att det är dax att bromsa "lite" om en stund. Jag är omringad av hojar. Har inte en aning om vart jag ligger. Vill inte börja min karriär med att torpedera X antal medtävlande, så jag bromsar ganska tidigt. Det var misstag nr.1. Som ett möte bromsar 1 eller 2 om mig. Nu jäklar är det trångt här nere i böjen. Detta kommer aldrig att gå väl . Men det löste sig på ngt lustigt sätt. Jag lever! tänkte jag, och tog mitt första andetag sedan starten.
Hittade ett litet klipp, som ganska väl beskriver sinnesnärvaron:
To be continued...
Plötsligt slocknar det!
Nu kanske ni tänker på lampan? Ni har förvisso rätt, men även vissa andra vitala funktioner lägger av här. Just i detta ögonblicket, och 20min framöver så gör jag en ny upptäckt. Det var lite det här jag var nyfiken på när det gällde rejsing. Andningen var det första som la av, glömde liksom av att andas (trodde inte det var möjligt) men jo då! Hjärnaktiviteten gjorde frivolter, o rationellt tänkande kunde jag inte stava till. Det enda som verkade funka som det skulle, var hjärtat. Och jäklar vad bra det funkade oxå.
Jag var iväg!
Fick till en bra start och håller jämna steg med raderna framför mig. Jag hör Tommys röst. "Om du nu ska klota, så är det nu?" Vad menade han med det? Han sa oxå ngt om att "Det är bara o slänga in framhjulet, och visa vem som bestämmer" För en liten stund sedan lät allt det där ganska enkelt o klokt. Just nu helt galet! Bestämde mig ganska fort för att följa en annan fras som följt oss som en röd tråd under helgen. "Glöm inte o ha roligt"
Tror inte att jag tappar någon placering in i första böjen. Vet att jag hade en cykel på var sida om mig. Valde att släppa av lite. Det där med att visa vem som bestämmer funkade sådär. Vill minnas att jag fick till en helt ok utgång, och jag håller jämna steg med fältet. Gasar så skjortan står rakt ut längs flygrakan. Helt plötsligt börjar det svänga lite. Det brukar betyda att det är dax att bromsa "lite" om en stund. Jag är omringad av hojar. Har inte en aning om vart jag ligger. Vill inte börja min karriär med att torpedera X antal medtävlande, så jag bromsar ganska tidigt. Det var misstag nr.1. Som ett möte bromsar 1 eller 2 om mig. Nu jäklar är det trångt här nere i böjen. Detta kommer aldrig att gå väl . Men det löste sig på ngt lustigt sätt. Jag lever! tänkte jag, och tog mitt första andetag sedan starten.
Hittade ett litet klipp, som ganska väl beskriver sinnesnärvaron:
To be continued...
Blod svett och lite rejsing! Del II
"Ha roligt!" Blev vårat mantra denna helgen.
Fredagen fortsatte med mycket bantid. Tror jag lyckades köra 6x30min. Började ganska lugnt på 1,48 tider. Men allt eftersom tiden gick och tekniken finslipades (Tommys tjöt) så hade jag kommit ner på 1,43 tider. Kände mig mer än nöjd, och kände att jag hade bra fart i kroppen. Däcken och den nybytta fjädern bak, funkade kanon (Tack Ahlström).
På kvällen flyttade vi in våra saker i depåboxen. Blev ganska sent efter lite fulmekande med bromsar m.m.
Väl nerkrupen under täcket kände jag mig riktigt mör i kroppen. Armarna hade fått ganska mycket stryk under dagen. Kände att jag inte kunde göra så mycket mer nu. Utan nu var det "bare o åk" Till slut somnade jag med en skön förväntat om morgondagen. Det sista jag hörde, någonstans i bakgrunden. Var Tommy som snackade om spårval, teknik, bromste....
Lördag
Upp med tuppen! Nu skulle anmälan ske. Besiktiga hojen m.m. Allt gick som det skulle. På besiktningen var det en liten tjej (10år?) Som undrade om jag hade "stjöm"? Tittade lite sådär funderande på henne med lätt lutande huvud, och rynkande ögonbryn. -Självklart svarade jag, som att det var den självklaraste saken i världen. Senare sa min vapendragare. Att hon frågade om jag hade "Skum" (tankfoam). Ja det är inte lätt ibland :)
Nu var det inte så mycket spårval och teknik som språkades. Utan nu var det taktik för hela slanten. Hur svårt kan det vara o kvala tyckte jag. Då vart det Tommy som kollade på mig med snett huvud och rynkande ögonbryn.
Lite pirrigt var det inför kvalet, men på ett bra sätt. Jag var taggad och förväntansfull. Jag gjorde i mångt o mycket, som min Coach sa. La en helt ok tid för mig, en låg 1,44. Detta visade sig räcka till en 10:e startposition av 25 startande. OJ!
Rejs 1
Hade lyckats vila lite innan rejset. Var som sagt lite sliten i kroppen. Armarna var var stela o ömma. Ingen hade sagt til mig att det är jobbigt att rejsa. Jag har ju ändå spelat mycket fotboll o lite handboll i mina dagar... för ca 15 år, och 10kg sedan. Konstigt!
Jag hittar min plats på gridden. Var ju inte så svårt. Någon snäll person med ett gott ordningssinne hade ställt ut små skyltar på just den plasten man skulle stå. Riktigt finurligt får jag lov att säga.
Äntligen var det tid för start. Lite nervös var man såklart, men mest förväntansfull. Nu stod man äntligen här, efter all planering och tid man lagt ner på detta. Folk skruvade på sig i sadlarna, rättade till utrustningen, lekte med visiren, la i 1:an för kanske 5:e gången m.m, allt detta till musiken av varvande motorer. Förväntan låg i luften...
Forts följer...
Fredagen fortsatte med mycket bantid. Tror jag lyckades köra 6x30min. Började ganska lugnt på 1,48 tider. Men allt eftersom tiden gick och tekniken finslipades (Tommys tjöt) så hade jag kommit ner på 1,43 tider. Kände mig mer än nöjd, och kände att jag hade bra fart i kroppen. Däcken och den nybytta fjädern bak, funkade kanon (Tack Ahlström).
På kvällen flyttade vi in våra saker i depåboxen. Blev ganska sent efter lite fulmekande med bromsar m.m.
Väl nerkrupen under täcket kände jag mig riktigt mör i kroppen. Armarna hade fått ganska mycket stryk under dagen. Kände att jag inte kunde göra så mycket mer nu. Utan nu var det "bare o åk" Till slut somnade jag med en skön förväntat om morgondagen. Det sista jag hörde, någonstans i bakgrunden. Var Tommy som snackade om spårval, teknik, bromste....
Lördag
Upp med tuppen! Nu skulle anmälan ske. Besiktiga hojen m.m. Allt gick som det skulle. På besiktningen var det en liten tjej (10år?) Som undrade om jag hade "stjöm"? Tittade lite sådär funderande på henne med lätt lutande huvud, och rynkande ögonbryn. -Självklart svarade jag, som att det var den självklaraste saken i världen. Senare sa min vapendragare. Att hon frågade om jag hade "Skum" (tankfoam). Ja det är inte lätt ibland :)
Nu var det inte så mycket spårval och teknik som språkades. Utan nu var det taktik för hela slanten. Hur svårt kan det vara o kvala tyckte jag. Då vart det Tommy som kollade på mig med snett huvud och rynkande ögonbryn.
Lite pirrigt var det inför kvalet, men på ett bra sätt. Jag var taggad och förväntansfull. Jag gjorde i mångt o mycket, som min Coach sa. La en helt ok tid för mig, en låg 1,44. Detta visade sig räcka till en 10:e startposition av 25 startande. OJ!
Rejs 1
Hade lyckats vila lite innan rejset. Var som sagt lite sliten i kroppen. Armarna var var stela o ömma. Ingen hade sagt til mig att det är jobbigt att rejsa. Jag har ju ändå spelat mycket fotboll o lite handboll i mina dagar... för ca 15 år, och 10kg sedan. Konstigt!Jag hittar min plats på gridden. Var ju inte så svårt. Någon snäll person med ett gott ordningssinne hade ställt ut små skyltar på just den plasten man skulle stå. Riktigt finurligt får jag lov att säga.
Äntligen var det tid för start. Lite nervös var man såklart, men mest förväntansfull. Nu stod man äntligen här, efter all planering och tid man lagt ner på detta. Folk skruvade på sig i sadlarna, rättade till utrustningen, lekte med visiren, la i 1:an för kanske 5:e gången m.m, allt detta till musiken av varvande motorer. Förväntan låg i luften...
Forts följer...
tisdag 5 maj 2009
Blod svett och lite rejsing! Del I
Allt började en torsdag..
Efter en ganska så hektiskt vecka med lite tokmek, och andra små justeringar. Var jag äntligen klar för avfärd mot dom djupa skogarna i småland.
Börje var juste och hämtade min hoj på torsdag e.m. Själv så åkte jag o min mekaniker/teammanager/PT/handyman Tommy, först tidigt på fredags morgon.
Efter en ganska så hektiskt vecka med lite tokmek, och andra små justeringar. Var jag äntligen klar för avfärd mot dom djupa skogarna i småland.
Börje var juste och hämtade min hoj på torsdag e.m. Själv så åkte jag o min mekaniker/teammanager/PT/handyman Tommy, först tidigt på fredags morgon.
Fredag
Lastade min lilla röda sportbil till bristningsgränsen och plockade upp Tommy. Allt var frid o fröjd tills vi precis passerat Borås. Då knäckte det till i bilen, och den började åla sig lite konstigt på vägen. Speciellt när man bromsade. Lagom glada i hågen kröp vi runt på alla fyra runt bilen för att leta efter fel. Inget hittades, och felet kvarstod. Efter lite överläggning (typ 10sek) Så tycket vi det var viktigare o komma fram till träningen i tid, så vi körde vidare. Nu betydligt försiktigare...
Väl framme, så vart det ingen tid att förlora. Vi var lite sena, och jag var jäkligt sugen på att få komma ut på banan, för att testa om hojen gick som den skulle.
Dagen till ära så hade jag slängt på nya sulor av märket Michelin. Hade aldrig kört på denna modellen innan, men dom var ju "billiga", så jag kunde inte motstå :)
Till slut så satt jag äntligen där i 270km/h och tvingade mig att inte bromsa för tidigt efter långrakan (funkade sådär). Hojen gick riktigt bra, och däcken var hur stabila som helst. Kanske lite nervösa fram, speciellt i utgångarna och när man passerade 200+ på rakan. Försökte intala mig att det bara var lite rejsigt.
På vägen ner hade Tommy tjatat hål i huvet på mig om spårval, gaskontroll, höjd in i kurvor, utgångar, startteknik, bromsteknik, körteknik, övrig teknik m.m. Listan kan göras lång :)
Har stor respekt för alla hans råd. För ca hundra år sedan tävlade han själv i 250 och superbike. Inbillade mig att han kanske visste ngt om detta.
Nu var det dax o tänka på alla dom där kloka råden. Hade lite svårt och bestämma var jag skulle börja någon stans bara. väl på banan så var allt nästan som bortblåst. Det är ju så mycket att tänka på när man ska köra motorcykel. Plötsligt kom jag tänka på vad han hade sagt, precis innan jag stack ut:
- Glöm nu inte att ha roligt!
Forts innom kort..
lördag 25 april 2009
Motgångar!
Lördagen började sådär kanske?
Skulle åka o hämta släpkärran som jag hade hyrt på shell. Väl framme så visade det sig att killen hade försovit sig. Förlorade en hel del tid där, vilket ledde till att jag var nästan 1 timma sen till träningen :(
Väl framme så visade det sig att det var fler än jag som ville köra lite. Jäklar vad folk det va överallt. Tog en bra stund innan jag hittade en plats med eluttag. Allt löste sig till slut, och jag kom på ut på banan. Allt kändes riktigt bra. Tessan var pigg o samarbetsvillig. Började få upp farten ganska bra. Vädret var kanon!
Men under det tredje passet, så började hon bli lite kinkig. Ett "kärt" gammalt problem uppdagade sig. Orkar inte gå in i detalj vad det är, men det är ett elfel som dyker upp ibland. Har aldrig riktigt kunnat lokalisera vad felet ligger. Utan det har "lagat" sig självt efter ett tag.
Resten av dagen vart i mekandets tecken, o det vart bara några sporadiska varv på banan, för att testa lite. Dock utan resultat :(
Så det var bara o packa ihop, åka hem och deppa ihop.
Igår tog jag semester från jobbet, så att jag fick lite kvalitétstid i garaget. Har bytt ut lite kablar o kontakter, samt tändspole. Ska ut på en liten testrunda snart... håll tummarna för mig!
Skulle åka o hämta släpkärran som jag hade hyrt på shell. Väl framme så visade det sig att killen hade försovit sig. Förlorade en hel del tid där, vilket ledde till att jag var nästan 1 timma sen till träningen :(
Väl framme så visade det sig att det var fler än jag som ville köra lite. Jäklar vad folk det va överallt. Tog en bra stund innan jag hittade en plats med eluttag. Allt löste sig till slut, och jag kom på ut på banan. Allt kändes riktigt bra. Tessan var pigg o samarbetsvillig. Började få upp farten ganska bra. Vädret var kanon!
Men under det tredje passet, så började hon bli lite kinkig. Ett "kärt" gammalt problem uppdagade sig. Orkar inte gå in i detalj vad det är, men det är ett elfel som dyker upp ibland. Har aldrig riktigt kunnat lokalisera vad felet ligger. Utan det har "lagat" sig självt efter ett tag.
Resten av dagen vart i mekandets tecken, o det vart bara några sporadiska varv på banan, för att testa lite. Dock utan resultat :(
Så det var bara o packa ihop, åka hem och deppa ihop.
Igår tog jag semester från jobbet, så att jag fick lite kvalitétstid i garaget. Har bytt ut lite kablar o kontakter, samt tändspole. Ska ut på en liten testrunda snart... håll tummarna för mig!
fredag 24 april 2009
Pysselkväll!
Har varit i garaget hela kvällen o fixat o trixat lite. Konstigt att allt ska ta sån tid. Jag hade ju "bara" några småsaker kvar :)
Blev lite nya dekaler på Tessan iaf. Tycker det blev helt ok faktiskt. Har några till som jag har beställt, men dom kommer inte förren i nästa vecka.
Nä nu ska jag packa det sista inför avfärden till A-torp imorgon. Ska bli kanonväder, och jag känner mig bra laddad.
Blev lite nya dekaler på Tessan iaf. Tycker det blev helt ok faktiskt. Har några till som jag har beställt, men dom kommer inte förren i nästa vecka.
Nä nu ska jag packa det sista inför avfärden till A-torp imorgon. Ska bli kanonväder, och jag känner mig bra laddad.
torsdag 23 april 2009
Nu är det nära!
Idag blir det lite stressigt.
Imorgon bär det av till A-torp för en heldagsträning. Innan dess måste jag jobba, fixa släpkärra, byta däck *pjufh*, packa, montera ihop lite småfix på hojen m.m.
Men det kommer snart vara glömt när man väl är på banan. Kommer köra 2 träningar innan rejsen nästa helg. Kan behöva all bantid jag kan få, för man är ju lite ringrostig efter vintern. Sen är det skönt och testa hojen lite efter vinterns små renoveringar m.m
Igår damp licensen ner i brevlådan, så nu är det på riktigt :)
Imorgon bär det av till A-torp för en heldagsträning. Innan dess måste jag jobba, fixa släpkärra, byta däck *pjufh*, packa, montera ihop lite småfix på hojen m.m.
Men det kommer snart vara glömt när man väl är på banan. Kommer köra 2 träningar innan rejsen nästa helg. Kan behöva all bantid jag kan få, för man är ju lite ringrostig efter vintern. Sen är det skönt och testa hojen lite efter vinterns små renoveringar m.m
Igår damp licensen ner i brevlådan, så nu är det på riktigt :)
Skoja Papegoja, vilken skillnad det va :)
Lyckades iofs knäcka ett av borren. Men sen vart det som att borra i smöör.
Nu ska allt vara najat o fastskruvat. Har bara det tråkiga kvar. Fylla tanken med foam. Tydligen ska det vara bra för ngt? En del säger att det ska vara för att minska brand/explosionsrisken. Jag hoppas iaf att jag slipper testa den funktionen.
En liten bild på hur det kan se ut efter najning. Påstår inte att det är fackmässigt utfört. Men såhär kan det se ut.
Lyckades iofs knäcka ett av borren. Men sen vart det som att borra i smöör.
Nu ska allt vara najat o fastskruvat. Har bara det tråkiga kvar. Fylla tanken med foam. Tydligen ska det vara bra för ngt? En del säger att det ska vara för att minska brand/explosionsrisken. Jag hoppas iaf att jag slipper testa den funktionen.
En liten bild på hur det kan se ut efter najning. Påstår inte att det är fackmässigt utfört. Men såhär kan det se ut.
fredag 17 april 2009
Äntligen ska det borras i helgen...
Hur svårt kan det vara o borra lite hål i bultar m.m ?
Efter 5 st knäckta borr och blandade svordomar, så gav jag upp.
Åkte till närmsta detaljhandel, och krävde att dom skulle ta fram det likeste dom hade. Efter en konstig blick från försäljaren, började han släpa på dom små fötterna.. ut på lagret.
10 minuter senare, och ett utrop i den där högtalaren som alla ropar efter sina barn i m.m (Denna gången var det Håkan, som behövdes till mina spörchelborr) Så kom äntligen killen tillbaka. Denna gången tydligt mer nöjd, än när han tidigare vände på klacken och begav sig ut.
Ett litet fint rött "paket" med namnet Dormer, räcktes över till mig. Namnet säger mig inget, men detta skulle vara "Da shit" enligt honom i alla fall. Håller tummarna, för det kan inte bli sämre än dom jag hade innan. Jag som trodde Biltema sålde bra/billiga saker ;)
Nä nu jäklar ska här borras i helgen. Åtekommer med ett utlåtande i veckan som kommer :)
Efter 5 st knäckta borr och blandade svordomar, så gav jag upp.
Åkte till närmsta detaljhandel, och krävde att dom skulle ta fram det likeste dom hade. Efter en konstig blick från försäljaren, började han släpa på dom små fötterna.. ut på lagret.
10 minuter senare, och ett utrop i den där högtalaren som alla ropar efter sina barn i m.m (Denna gången var det Håkan, som behövdes till mina spörchelborr) Så kom äntligen killen tillbaka. Denna gången tydligt mer nöjd, än när han tidigare vände på klacken och begav sig ut.
Ett litet fint rött "paket" med namnet Dormer, räcktes över till mig. Namnet säger mig inget, men detta skulle vara "Da shit" enligt honom i alla fall. Håller tummarna, för det kan inte bli sämre än dom jag hade innan. Jag som trodde Biltema sålde bra/billiga saker ;)
Nä nu jäklar ska här borras i helgen. Åtekommer med ett utlåtande i veckan som kommer :)
onsdag 15 april 2009
Det som ligger närmast i tiden. Är att jag ska försöka delta i NordicBott.
En liten roadracingserie, som till största delen består av gamla gubbar, och avdankade förare. Tänkte att där kommer jag passa som handen i handsken ;)
Var därför iväg och skaffade mig en licens i Linköping för ett litet tag sedan. Två sköna dagar blev det, med mycket körning. Vi hade desutom riktigt bra väder, för att vara så tidigt på året.
Hittade en bild på en korvstinn liten kille på en blå ducce :-O
En liten roadracingserie, som till största delen består av gamla gubbar, och avdankade förare. Tänkte att där kommer jag passa som handen i handsken ;)
Var därför iväg och skaffade mig en licens i Linköping för ett litet tag sedan. Två sköna dagar blev det, med mycket körning. Vi hade desutom riktigt bra väder, för att vara så tidigt på året.
Hittade en bild på en korvstinn liten kille på en blå ducce :-O
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)