Svammel innan rejsrapport!

Äntligen semester!

För att fira detta, så packade jag Trumpeten, och begav mig upp till Kinnekulle. Det skulle bli 2 heldagar i träningens tecken. Tänkte även försöka ställa in den nya fjädringen m.m.

Måndagen bjöd på regn. Slängde på mina nya regndäck. Var ganska stor skillnad på grepp (till det bättre), än dom jag vurpade med på Mantorp några veckor tidigare. Var lite stel efter den senaste fadäsen, men kände att jag fick ganska stort förtroende för däck o hoj ändå. Gött!

Tisdagen började bra..

Vaknade upp till en lätt regnvåt bana. Men det torkade upp efter frukost. Fick skifta tillbaka till mina slicks. Nu var man riktigt sugen på o testa hojen ordentligt. Var nyfiken på hur hon skulle bete sig på riktigt underlag. Var lite sent ute, och det började dra ihop sig till att min grupp skulle ut o köra. Stressade på för att inte förlora ngn körtid. Han precis bli klar.

Vad härligt det är när det är torrt. Satt och bara njöt. Fjädringen kändes mycket bättre, och jag höjde tempot. På andra eller tredje varvet när jag skulle ta snabbvänstern under bron (ni som kört vet var) kände jag en viss obalans i framgaffeln. Hade svårt o hålla spåret, och driftade ut lite väl mycket för att det skulle kännas bra. Vet att det är lite ojämt på ett ställe där, så jag antog att det var det som var problemet.
Körde vidare, allt kändes riktigt bra faktiskt. Började åter närma mig partiet vid bron.

Ut på start och målrakan, gasa och växla så mycket man bara orka. Strax kommer kommer snabbvänstern under bron. Släpper lite lätt på gasen, tar höjd för att få rätt spår. Slänger ner hojen åt vänster (ca 180-200km/h) Blundar och håller andan att det ska funka denna gången oxå (helt normalt betende här).
Jiipi! Det gick denna gången oxå. Gasar lite till på den lilla rakan som kommer. Sen är det en ganska hård inbromsning. innan en 180graders kurva. Här är det mycket bra och ha bromsar.. närmare sagt jäkligt bra o ha!

Peppe hade inte det denna gången.
Bromshandtaget gick i botten. Shit!
Börja pumpa handtaget en 2-3 ggr. Ifall beläggen hade vibrerat ut eller något. Nope ingen skillnad.
Nu kom kurvan jäkligt fort. Oj oj oj! Avåkningssonerna är inte kända för att vara bra på Kinnekulle precis. I detta fallet består den av en ca 5meter hård packad sandlåda. Där har dom även haft vänligheten att blanda in ett gäng stenar i blandade storlekar (härligt). Och för att göra allt fullkomligt, så avslutar dom med en jordvall på X antal meter som sträcker sig rakt upp mot skyn. (Amen!)

Nu ville inte jag vara med mer. Sitter jag kvar här, så kommer det bli en flygfärd som skulle få Evel Knievel att blekna av avundsjuka (om han hade levt).
Aldrig hade jag trott att det skulle vara så svårt att bara kliva av i 200km/h. Jo det är sant, det är skitsvårt. På något lustigt sätt så ville inte kroppen släppa taget?
Fanns inte så mycket att göra, utan jag gjorde allt för att bara lägga ner hojen. För flyga var jag inte sugen på just då.
Så det vart häftigare än på Liseberg För här så stimulerade man även andra sinnen.
Typ Smärta!!

Nu ska jag inte gå in på detaljer. För jag vet att Mamma läser detta. Men det gick ju ganska bra. Ni som är nyfikna kan fråga mig istället. Jag kunde köra hem senare på kvällen, med en ganska så hel kropp och hoj.

Vad har jag då lärt mig av denna lilla händelsen? Jo!

Glöm aldrig att skruva fast bromsoken, innan du åker ut o kör. Man tappar dom ganska så lätt :/