Rejs Falken!

Efter två långa och slitiga dagar, så var äntligen Tessan på fötter igen. Hon hade fått nygamla kläder, och lite bättre begagnade delar.
Stod sent på torsdagskvällen och bara glodde rakt ut i tomma intet. Hade kollat allt på hojen säkert 10ggr. Hoppades att jag inte hade glömt ngt.
Hon hade 2 hjul, och hon startade så fint. Bestämde mig för att det fick räcka för att övertyga mig om att allt var ok.
Var trött som en gnu, efter några dåliga nätter. Så fort jag vände mig om i sömnen, så gjorde revbenen sig påminda. Hade iaf inte svårt att somna, och jag var riktigt nöjd med att vi var startklara inför helgen.

Fredag.

Tommy kom och hjälpte mig att lasta in sakerna i bussen. Han hade fortfarande inte tröttnat på att följa med. Ingen var gladare än jag förstås. Kändes som att jag kunde behöva all hjälp jag kunde få denna helgen.

Några dagar tidigare, så hade Tommy hotat med att hålla föreläsning om kurvteknik. Nu satt vi där i bussen, och jag väntade på att jag skulle få skavsår i öronen.

Nähä!
Istället satt han bara där, och pillade med sin nya flashiga iPhone. Fick till slut påminna honom om vad han hade hotat med. Lite smått besvärad tittade han på mig, och tog ett djupt andetag. När han väl kom igång så rullade det på som bara faen. Likaså gjorde milen.

Väl framme så flyttade vi in i den lilla depåboxen, som vi skulle ha under helgen. Alla grejorna hittade sin plats, och jag började byta om för att bege mig ut på kvällsträningen.
Vi hade bestämt att jag skulle ta det riktigt lugnt, och bara testa alla grejorna. Var lite osäker på hur bromsarna m.m skulle fungera. Dom hade fått sig en ganska så omild behandlig vid vurpan.

Allt kändes faktiskt riktigt bra med hojen. Allt funkade som det skulle. Tog det ändå ganska lugnt, och försökte finslipa lite spårval. Kroppen var riktigt stel och sliten, men det glömde man ganska fort när man väl var ute o körde.
Nöjda med kvällen så bäddade vi ner oss i Trumpeten, och siktade in oss på kvalet och rejset dagen efter. Själv var jag riktigt nöjd med att allt verkade fungera. Kröp ner under täcket, och körde banan i minnet varv efter varv, försökte finslipa spåren... plötsligt stod John Blund och vinkade i depån...

Lördag.

Var vaken när klockan ringde. Hade sovit som skit under natten. Glädjande nog så hade Tommy som vanligt, sovit oförskämt bra istället.
Han hade en gång sagt, att man skull kunna släpa ut honom i sovsäcken från bussen, utan att han skulle vakna.
Satt där sömndrucken, och blev faktiskt riktigt sugen, på att anta utmaningen tills nästa gång.

Kvalet började närma sig. Stel som bara en 38-åring kan vara efter en liten vurpa. Vaggade jag fram och tillbaka. Försökte få liv i kropp och själ.
Jag var trött, men jäkligt taggad och sugen på att få komma ut och köra.
Denna gången hade vi inte snackat så mycket taktik. Utan jag fick känna efter lite hur det kändes helt enkelt. Viktigaste var att jag fick förtroende for hojen igen. För att sedan försöka lägga ngt ok varv mot slutet kanske.

Sagt och gjort. Allt gick riktigt bra efter omständigheterna. Hade lite problem med kopplingen, men kände att jag hade förtroende för sakerna. Tiderna vart helt ok. Inte personbästa, men det räckte till en 9:e plats i startledet av 22 startande. Var faktiskt riktigt nöjd med det.

Hade satt på nya däck inför kvalet, men vi var tvugna att vända på det innan rejset. hade lyckats få med mig ett soft däck istället för medium. Hade således inga problem med greppet, men det höll därefter riktigt dåligt.
Luftade även kopplingen, för den hade betett sig lite konstigt på kvalet. Hittade inga konstigheter. Utan den kändes helt ok nu.

Började bli riktigt hängig. Tvingade i mig lite mat och dricka. För att sedan försöka ta igen lite förlorad sömn. Låg där och försökte somna till Endurance-gängens brötande ute på banan.
Funderade på om jag verkligen skulle orka hela rejsdistansen. Det var längesedan jag hade känt mig såhär trött. Mentalt var jag riktigt laddad, men kroppen var deppig.

Tommy skakade liv i mig, och påminde mig om att det var dax för lite rejsing snart. Masade mig upp och fick se att Micke, Mårten och min lille gudson Sam var på besök. Kul!
Fick lite nya krafter, och jag ryckte upp mig.

Nu jäklar skulle det rejsas :)

Svammel II

Om man nu bestämmer sig för att klota, så ska man göra det på en Ducceklubben-körning.
Här finns all hjälp man kan tänkas få. Folk sitter inne med kunskap, och framförallt reservdelar :-)
Kan nästan tro att det finns en liten sub-klubb innom klubben. Den skulle kunna heta Hamster-klubben. Vissa har en förkärlek till att samla på sig allt möjligt, när det gäller delar o tillbehör. Vilket gör det klart mycket enklare för en klant som mig.

En timma efter kraschen så hade jag en ny kylare, och höger motorkåpa som hade spruckit. Det andra vanliga krafset som brukar gå sönder, som tex bromsgrepp, fotpinnar, styrhalvor och kåpor m.m. hade jag sen innan liggandes (börjar sina nu).
Det sista jag gjorde var att leta upp en borttappad bromskloss. Den hittade jag senare vid brottsplatsen. Dagen var räddad, och jag kunde lasta in skrotet och bege mig hem igen.

Nu var det bara och bita ihop. Jag hade 2 dagar på mig att fixa allt innan rejset. Påvägen hem kände jag mig bra sliten, och började stelna till riktigt ordentligt. Fixade så att jag kunde åka till några kompisar, som har ett underbart garage och en gäststuga. Där skulle det bli perfekt att fixa allt. Samt att dom kunde ha lite koll på mig dom närmsta dygnen. Va lite orolig över hur kroppen skulle reagera i det närmaste.

Såhär halvvägs in i tävlingssäsong, så har jag upptäckt att jag faktiskt har lite olika "sponsorer". Det är ju riktigt fantastiskt och kul. Kan inte nog tacka er, för den hjälp jag faktiskt får. Tack!

• Tommy Larsson *Mentor, Tips, råd, hjälp m.m
• Per & Mayya *Mat och husrum/garage
• Michael Bergendahl *Lånar ut delar från en vilande Ducce
• Erik Mullo *Lån av transponder
• Dr. Kaiser *Goa piller när dom behövs :)
• Rune Ducce (Boström) *Brainstorming, Delar m.m
• Henrik Ahlström *Utlåning av delar
• Zeeke *Delar
• Mackan *?
• Axel Magnestrand * Delar
• Pappa Magnestrand *En hjälpande kram
• Anna Cedvén *En tröstande kram (tror det var du, var lite groggy :)
• Samt dom som kommer och kollar på mina rejs
• m.fl

Om nu ngn skulle känna sig glömd, och utanför denna listan. Så får ni helt enkelt påkalla mer uppmärksamhet ;)

Tusen tack!!

Svammel innan rejsrapport!

Äntligen semester!

För att fira detta, så packade jag Trumpeten, och begav mig upp till Kinnekulle. Det skulle bli 2 heldagar i träningens tecken. Tänkte även försöka ställa in den nya fjädringen m.m.

Måndagen bjöd på regn. Slängde på mina nya regndäck. Var ganska stor skillnad på grepp (till det bättre), än dom jag vurpade med på Mantorp några veckor tidigare. Var lite stel efter den senaste fadäsen, men kände att jag fick ganska stort förtroende för däck o hoj ändå. Gött!

Tisdagen började bra..

Vaknade upp till en lätt regnvåt bana. Men det torkade upp efter frukost. Fick skifta tillbaka till mina slicks. Nu var man riktigt sugen på o testa hojen ordentligt. Var nyfiken på hur hon skulle bete sig på riktigt underlag. Var lite sent ute, och det började dra ihop sig till att min grupp skulle ut o köra. Stressade på för att inte förlora ngn körtid. Han precis bli klar.

Vad härligt det är när det är torrt. Satt och bara njöt. Fjädringen kändes mycket bättre, och jag höjde tempot. På andra eller tredje varvet när jag skulle ta snabbvänstern under bron (ni som kört vet var) kände jag en viss obalans i framgaffeln. Hade svårt o hålla spåret, och driftade ut lite väl mycket för att det skulle kännas bra. Vet att det är lite ojämt på ett ställe där, så jag antog att det var det som var problemet.
Körde vidare, allt kändes riktigt bra faktiskt. Började åter närma mig partiet vid bron.

Ut på start och målrakan, gasa och växla så mycket man bara orka. Strax kommer kommer snabbvänstern under bron. Släpper lite lätt på gasen, tar höjd för att få rätt spår. Slänger ner hojen åt vänster (ca 180-200km/h) Blundar och håller andan att det ska funka denna gången oxå (helt normalt betende här).
Jiipi! Det gick denna gången oxå. Gasar lite till på den lilla rakan som kommer. Sen är det en ganska hård inbromsning. innan en 180graders kurva. Här är det mycket bra och ha bromsar.. närmare sagt jäkligt bra o ha!

Peppe hade inte det denna gången.
Bromshandtaget gick i botten. Shit!
Börja pumpa handtaget en 2-3 ggr. Ifall beläggen hade vibrerat ut eller något. Nope ingen skillnad.
Nu kom kurvan jäkligt fort. Oj oj oj! Avåkningssonerna är inte kända för att vara bra på Kinnekulle precis. I detta fallet består den av en ca 5meter hård packad sandlåda. Där har dom även haft vänligheten att blanda in ett gäng stenar i blandade storlekar (härligt). Och för att göra allt fullkomligt, så avslutar dom med en jordvall på X antal meter som sträcker sig rakt upp mot skyn. (Amen!)

Nu ville inte jag vara med mer. Sitter jag kvar här, så kommer det bli en flygfärd som skulle få Evel Knievel att blekna av avundsjuka (om han hade levt).
Aldrig hade jag trott att det skulle vara så svårt att bara kliva av i 200km/h. Jo det är sant, det är skitsvårt. På något lustigt sätt så ville inte kroppen släppa taget?
Fanns inte så mycket att göra, utan jag gjorde allt för att bara lägga ner hojen. För flyga var jag inte sugen på just då.
Så det vart häftigare än på Liseberg För här så stimulerade man även andra sinnen.
Typ Smärta!!

Nu ska jag inte gå in på detaljer. För jag vet att Mamma läser detta. Men det gick ju ganska bra. Ni som är nyfikna kan fråga mig istället. Jag kunde köra hem senare på kvällen, med en ganska så hel kropp och hoj.

Vad har jag då lärt mig av denna lilla händelsen? Jo!

Glöm aldrig att skruva fast bromsoken, innan du åker ut o kör. Man tappar dom ganska så lätt :/

Liten bild bara!

Fick finbesök på Falken. Min lille gudson Sam var inte sen på att hoppa upp. Det finns hopp om en ny stjärna :)