Sitter och tänker tillbaka på dom 2 senaste rejsing-åren.
Det har varit helt otroligt.. dyrt, jobbigt, frustrerande, och helt fantastiskt roligt.
Efter förra årets fiasko med allt vad det innebar, fick mig att tappa gnistan lite. Framför allt problemet med hojen, gjorde att jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår detta året. För mycket hade gått till spillo, nu skulle tiden läggas på något annat. Det finns ju hur mycket roliga saker som helst att göra .
Slängde ut hela skiten på annons, allt skulle bort, och det nya livet väntade på mig med öppna armar.
Tre månader senare (mitt i vintern) hade jag sålt en del saker, men hade mycket kvar. Gick ytterligare någon månad, sålda lite små grejer. Men alldeles för många stora o dyra delar var kvar. Ondskan började få fäste...
Likt en missbrukare, som förnekar sitt beroende. Började jag surfa runt på förbjudna sidor sent om nätterna. Kom svart under ögonen till jobbet, och bekräftade till alla att jag hade lagt rejsingen på hyllan, när frågan kom på tal.
Annonserna togs bort, och i det tysta så började små paket dimpa ner hemma. Diskreta samtal med likasinnade gjordes allt mer ofta, och planer smiddes med list och finess.
Ett försvarstal införskaffades, och förnekelsen var total.
Så nu sitter man här, med en massa delar som ska ihop igen. Köpte tillbaka det mesta som jag hade sålt + lite till såklart.
Kommer nog hålla en del av det jag lovade mig själv förra året. Ska försöka att inte tävla något detta året, utan bara ha roligt med att bygga hoj, och köra för att det är skoj och socialt.
Vi ses där ute!
Kram Peppe
