Varje år när hösten och vintern kommer, så dör en liten del av mig. Jag försätter mig i "idle-mode" och vaknar inte upp förren snön börjar smälta.
Just idag så visade sig solen från sin fina o varma sida. Snön började smälta på jobbet, och det var riktigt varmt o skönt på läsidan :)
Efter sista rejset i höstas, så ställde jag bara in hojen i garaget. Lät den stå i flera veckor utan att titta till henne eller röra en enda skruv.
Plötsligt fanns suget där igen. Hade massor att ta tag i, och nya planer infann sig.
Säsongen hade inte slutat på bästa sätt. Hade haft problem i båda rejsen på A-torp. Kopplingen slirade, och det fanns ganska stora svackor i effektregistret. Hade inte hunnit ställa in bränslemappen ordentligt innan m.m.
Sista rejset slutade i antiklimax. Om jag inte minns helt fel, så låg jag runt 7:e plats. Hade en bra och lovande fight med 2 andra förare. Kännde att jag hade bra fart i kroppen, trotts lite småproblem med det mekaniska.
På åttonde varvet när jag var påväg att plocka ytterligare en placering, hände det som inte fick hända (men ändå gör det allt som oftast)
Plötsligt tappade Tessan all ork, och klagade ganska ljudligt. Vibrationer brukar alltid finnas i twinmotorcyklar, men inte så stora som dessa.
Tänkte att jag bara inbillade mig. Slog på gas igen. Nä, problemet kom tillbaka. Tittade bakåt, men ingen blårök. Det var ju alltid något. Men jag tänkte ändå bara en sak.
!@#%¤$!
Körde raka vägen in i depå, utan att passera gå!
Knackade Tommy på ryggen, som precis hängde över staketet vid start o mål för att just leta efter mig. Förvånat vände han sig om och fick syn på mig.
T: - Va faen gör du här?
P: - Skit du i det! Packa ihop så åker vi hem!
T: - Men..
P: - App app app!!!
Nu nästan fyra månader senare, så vet jag vad som var felet på Tessan. Jag vet vad som väntar inför den nya säsongen. Vet oxå att Tommy inte har tröttnat på mig ännu. Vet att jag kan bli ännu snabbare. Men framför allt, Vet jag att jag kommer bli ännu fattigare...
Men allt det där tar vi nästa gång :)
Im back!
