Blod svett och lite rejsing! Del III

... Lampan tänds, motorerna varvar, visiret immar igen, tittar på varvräknaren, ca.6k rpm. Tittar på lampan, la jag i 1:an? Inte släppa ut kopplingen för fort nu, mjukt o fint, sneglar på lampan igen. Är ganska säker på at jag la i 1:ans växel. Hjärtat slår, och jag har slutat andas...

Plötsligt slocknar det!

Nu kanske ni tänker på lampan? Ni har förvisso rätt, men även vissa andra vitala funktioner lägger av här. Just i detta ögonblicket, och 20min framöver så gör jag en ny upptäckt. Det var lite det här jag var nyfiken på när det gällde rejsing. Andningen var det första som la av, glömde liksom av att andas (trodde inte det var möjligt) men jo då! Hjärnaktiviteten gjorde frivolter, o rationellt tänkande kunde jag inte stava till. Det enda som verkade funka som det skulle, var hjärtat. Och jäklar vad bra det funkade oxå.

Jag var iväg!

Fick till en bra start och håller jämna steg med raderna framför mig. Jag hör Tommys röst. "Om du nu ska klota, så är det nu?" Vad menade han med det? Han sa oxå ngt om att "Det är bara o slänga in framhjulet, och visa vem som bestämmer" För en liten stund sedan lät allt det där ganska enkelt o klokt. Just nu helt galet! Bestämde mig ganska fort för att följa en annan fras som följt oss som en röd tråd under helgen. "Glöm inte o ha roligt"

Tror inte att jag tappar någon placering in i första böjen. Vet att jag hade en cykel på var sida om mig. Valde att släppa av lite. Det där med att visa vem som bestämmer funkade sådär. Vill minnas att jag fick till en helt ok utgång, och jag håller jämna steg med fältet. Gasar så skjortan står rakt ut längs flygrakan. Helt plötsligt börjar det svänga lite. Det brukar betyda att det är dax att bromsa "lite" om en stund. Jag är omringad av hojar. Har inte en aning om vart jag ligger. Vill inte börja min karriär med att torpedera X antal medtävlande, så jag bromsar ganska tidigt. Det var misstag nr.1. Som ett möte bromsar 1 eller 2 om mig. Nu jäklar är det trångt här nere i böjen. Detta kommer aldrig att gå väl . Men det löste sig på ngt lustigt sätt. Jag lever! tänkte jag, och tog mitt första andetag sedan starten.

Hittade ett litet klipp, som ganska väl beskriver sinnesnärvaron:




To be continued...