Blod svett och lite rejsing! Del II

"Ha roligt!" Blev vårat mantra denna helgen.

Fredagen fortsatte med mycket bantid. Tror jag lyckades köra 6x30min. Började ganska lugnt på 1,48 tider. Men allt eftersom tiden gick och tekniken finslipades (Tommys tjöt) så hade jag kommit ner på 1,43 tider. Kände mig mer än nöjd, och kände att jag hade bra fart i kroppen. Däcken och den nybytta fjädern bak, funkade kanon (Tack Ahlström).

På kvällen flyttade vi in våra saker i depåboxen. Blev ganska sent efter lite fulmekande med bromsar m.m.

Väl nerkrupen under täcket kände jag mig riktigt mör i kroppen. Armarna hade fått ganska mycket stryk under dagen. Kände att jag inte kunde göra så mycket mer nu. Utan nu var det "bare o åk" Till slut somnade jag med en skön förväntat om morgondagen. Det sista jag hörde, någonstans i bakgrunden. Var Tommy som snackade om spårval, teknik, bromste....

Lördag

Upp med tuppen! Nu skulle anmälan ske. Besiktiga hojen m.m. Allt gick som det skulle. På besiktningen var det en liten tjej (10år?) Som undrade om jag hade "stjöm"? Tittade lite sådär funderande på henne med lätt lutande huvud, och rynkande ögonbryn. -Självklart svarade jag, som att det var den självklaraste saken i världen. Senare sa min vapendragare. Att hon frågade om jag hade "Skum" (tankfoam). Ja det är inte lätt ibland :)

Nu var det inte så mycket spårval och teknik som språkades. Utan nu var det taktik för hela slanten. Hur svårt kan det vara o kvala tyckte jag. Då vart det Tommy som kollade på mig med snett huvud och rynkande ögonbryn.

Lite pirrigt var det inför kvalet, men på ett bra sätt. Jag var taggad och förväntansfull. Jag gjorde i mångt o mycket, som min Coach sa. La en helt ok tid för mig, en låg 1,44. Detta visade sig räcka till en 10:e startposition av 25 startande. OJ!

Rejs 1

Hade lyckats vila lite innan rejset. Var som sagt lite sliten i kroppen. Armarna var var stela o ömma. Ingen hade sagt til mig att det är jobbigt att rejsa. Jag har ju ändå spelat mycket fotboll o lite handboll i mina dagar... för ca 15 år, och 10kg sedan. Konstigt!

Jag hittar min plats på gridden. Var ju inte så svårt. Någon snäll person med ett gott ordningssinne hade ställt ut små skyltar på just den plasten man skulle stå. Riktigt finurligt får jag lov att säga.

Äntligen var det tid för start. Lite nervös var man såklart, men mest förväntansfull. Nu stod man äntligen här, efter all planering och tid man lagt ner på detta. Folk skruvade på sig i sadlarna, rättade till utrustningen, lekte med visiren, la i 1:an för kanske 5:e gången m.m, allt detta till musiken av varvande motorer. Förväntan låg i luften...

Forts följer...