Det regnade lite lagom, så det vart till och slänga på mina halvt uppbrända regndäck från förra året. Med mina erfarenheter i regn så behövdes det nog inget värre i däckväg.
Tommy hade sin vana trogen varmkört Tessan, och kollat allt som behövdes. Jag hoppade in i kontoret, och fick den sedvanliga klappen på ryggen. Letade mig ut på banan, med ett fånigt nyfiket leende. Detta skulle bli intressant.
För en gång skull så hade inte Tommy tjötat så mycket om taktik denna gången. Utan mest lite småtipps om att köra i regn. Iofs ganska så passande.
Planen var att lägga några lugna varv till att börja med. Bara för att känna på däcken, och vänja sig vid underlaget. Kändes helt ok faktiskt. Det var ganska halt självklart, men inga dramatiska släpp uppdagades.
Självförtroendet stärktes och jag skulle precis övergå till plan 2. Alltså lägga några bombrepor för att försöka få åtminstone en skaplig tid i vätan.
Det var nu det hände saker...
Laddade på så mycket jag vågade ut på start o mål. Försökte köra så mjukt det bara gick.
Borde inte vara så svårt, när man har en densitet o kroppsform som en barbapappa, och sillmjölk i underarmarna :)
Tror inte jag hann mer än ett halvt varv eller ngt, när den första gulflaggen uppdagade sig. Körde en liten bit till, sen kändes det som att det var en gul flagga i varje böj. Folk körde av högt o lågt överallt. Började bli orolig för att det kanske var lite halt ändå. Nä det kan inte vara möjligt försökte jag intala mig.
Detta resulterade i att nästan hela vårat kval kördes under gulflagg. Det blev lite trängsel, och jag tror inte jag fick till ett enda fritt varv. Gjorde så gott jag kunde för att försöka få till en bra tid, utan att lägg mig i gruset. Kvalet flaggades av, och jag var ganska nöjd efter omständigheterna... Men det var inte Tommy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar